Jag funderar ofta över skönlitteraturen, i form av roman och novell, vad som är meningen med den, som konstart. Förstår att den är nyttig i och med att den tar upp alla de tusen och åter tusen problem, som människor brottas med under sin livstid. Problem i alla dess former och med alla dess konsekvenser. […][...]

Vad gör ett medelålders smått uttråkat par som vill vidga sina vyer på 2000-talet? De går på sexklubb. Vi är så dramatiska, överdrivet drivna nu för tiden. Vi önskar vara moderna, öppensinnade och frisläppta från alla fördomar och traditioner. Vi firar jul i Thailand och går på AW mitt i veckan – blir salongs istället […][...]

Haruki Murakamis enorma försäljningsframgångar har förmodligen lett till skövlandet av så många pappersproducerande skogar att planetens ekosystem måste ha lidit påtaglig skada. Må så vara tänker jag, som har elitmotionären och bestsellerförfattaren Murakami som en av mina absoluta favoritförfattare. Med detta sagt så får jag erkänna att det finns problem med att läsa en författare […][...]

I december 1989 döms Rumäniens diktator Nicolae Ceaușescu och hans fru till döden och skjuts ihjäl mot en mur efter att ha styrt landet sedan 1965, anklagade för folkmord. Under hans tid rådde bland annat minimal yttrandefrihet, där innehav av skrivmaskin krävde statligt tillstånd. Abortförbud och ingen tillgång till preventivmedel. Rapporteringarna inifrån landets barnhem med […][...]

Fungerar en vänskap som sträcker sig över klassgränserna? Hur länge går det att bortse från orättvisorna? I Kungens dag, den senaste roman av Abdellah Taïa som översatts till svenska, sätts vänskapen mellan två tonåriga pojkar, fattige Omar och välbärgade Khalid, rejält på prov. Omar drömmer om hur han får den stora äran att träffa Marockos kung, […][...]

Under 2014 kommer ett flertal feministiska antologier ut i Sverige. I Vår kamp ger nio olika författare nya stämmor till feminismen à la idag. Anna Jörgensdotter skriver i sin novell Monster om hur en kvinna hör underliga ljud från grannen: det låter som att grannfrun blir misshandlad av sin man. Då hon försöker hjälpa till […][...]

Om någon hade slitit pärmarna av den här boken, och sedan gett mig inlagan utan nån som helst indikation på vem som hade skrivit den, då skulle jag ändå ha gissat på Thomas Tidholm som författare. Han har en säregen stil och ett språk som är lätt att känna igen (och som jag är mycket förtjust […][...]

Huvudtemat, som oftast när det gäller Anneli Jordahl, är klass. Klass och kön denna gång. Berättelsen utspelar sig i skiftet mellan 50-tal och 60-tal, i kontrasten mellan stad och landsbygd, mellan modernitet och traditionalism. Det var en tid då kvinnor hade att förhålla sig till både de moderna och de traditionella kraven och lätt hamnade […][...]

I slutet av 1960-talet blev tevefilmatiseringen av John Galsworthys romanserie Forsytesagan en stor internationell succé och ett par skådespelerskor med tjänstefolk i släkten tänkte att vad tusan. Någonstans i utkanten av den gripande släktsagan fanns människor som lagade och dukade familjens Forsytes vackra middagar, som höll ordning i deras ståndsmässiga hem och på alla deras […][...]

När jag läste Jättehemligt första gången var jag nog runt tio år gammal. Lika gammal som Barbro i boken, men inte lika livserfaren som hon, skulle jag säga. Jag minns inte enskilda händelser ur böckerna, men jag minns att jag läste dem med en vag känsla av olust och förvirring, även om jag tyckte att […][...]