Herren gav och herren tog, hade mormodern sagt till henne när de stod vid kanten av gropen. Men det stämde inte, för Herren hade tagit mycket mer än vad som fanns – också allt som det hade kunnat bli av barnet låg nu därnere och skulle jordas. Den allestädes närvarande döden spelar huvudrollen i Jenny […][...]

Det är rätt länge sen nu som jag såg Luchino Viscontis filmatisering av Leoparden. Jag minns mest ett mäktigt kostymdrama, stora balsalar, grönskande italienska dalar där en nästan känner doften av olivlundar, rika människor som gnäller över att de snart inte är lika rika längre. Att Lampedusas förlaga nu kommer i nyöversättning, och en oerhört […][...]

Regnet piskade mot Henriettas droska, och blåsten fick förhänget att slå rytmiskt mot vagnen. Hennes trotjänarinna Hulda vände sig mot henne. ”Jag tror inte att det är en god idé, hertiginnan.” Henrietta gläntade på förhänget och kände ett styng av oro. Men även den sortens spänning som följde på ett rejält oväder var bättre än […][...]

Att inte uppfylla sina förpliktelser mot någon är att svika. Ord med närliggande betydelse är: bedra, förråda, gäcka och överge (källa: Nationalencyklopedin). Sveket i Birgitta Trotzigs berättelse med samma namn är inte heller ett, utan flera. Som ett slags smitta, eller kanske hellre som en arvssynd, sprider sveket sig från den ena karaktären till den […][...]

När journalisten Anna i vuxen ålder av sin mor får höra att hennes riktige far inte alls är den pappa hon vuxit upp med sätts spelet igång. I själva verket blev hennes mor befruktad när hon hamnat på avvägar under en cykelutflykt och stött på en lokal vivör i en nedgången bilverkstad. Anna bestämmerer sig […][...]

”Jag landar i istiden.” Så känner sextonåriga Áili när hon för första gången sätter sin fot i Norrland, på flygplatsen i Kiruna, för att möta släktingar hon aldrig tidigare träffat men nu ska bo hos. Det samiska är något närmast okänt för Áili. Idijärvi sameby är platsen hennes mamma växte upp på och platsen där […][...]

Leona är tillbaka. Utredaren som kör dubbelt. Nu är hon nyskild, pank och har dessutom förlorat sin son. Motvilligt får hon utreda ett bombdåd utanför Sveriges riksdag. Förövaren överlever och ingen förutom han skadas, men fallet har många lager. Leona försöker först slingra sig ur fallet, men dras in i utredningen och befinner sig snabbt […][...]

Det är tidigt 1900-tal i de österrikiska Alperna. En liten grabb som blivit föräldralös flyttar in hos en bonde. Snart blir han arbetskraft på gården i utbyte mot mat och tak över huvudet. Bonden är en elak jäkel, prygel vardagsmat. Vid ett tillfälle slår han så hårt att pojken – Andreas Egger – tvingas halta […][...]

Den är magisk, Ann Jäderlunds nya diktsamling. Som vanligt porlande, rytmisk. Jag ljudar för mig själv på tåget, i soffan, på bussen. Ljudar ljuden ur djupa kärlek ingen. För stora delar är närmast musikaliska, dikten dunkar fram som ett snabbt tåg av äldre modell, som i den intensiva En Narkissosdikt: Jag kan se mitt öga […][...]

Den franske artisten Serge Gainsbourg var verksam som bland annat sångare, regissör och manusförfattare. Så vitt jag förstår var han en riktig gammaldags kulturman (med allt vad det innebär i den moderna diskursen). Som många andra kulturmän av den sorten omges hans historia av cigarettrök, rykten, skörlevnad, skandaler och offentlig berusning. Han var en produktiv artist som […][...]