Min fru älskar Austens klassiska romaner, som Stolthet och fördom, Förnuft och känsla, och Mansfield Park. Då och då försöker hon förklara deras storhet för mig. Hon pekar på den och den lysande repliken; den och den enastående karaktärsbeskrivningen, och jag håller med – det är verkligen en lysande replik, eller en intressant karaktär. Men […][...]

Jag är svag för den genomtänkta aforismen. Den är inte omfångsrik, men påbjuder ett fokuserat tänkande – det svåraste jag kan tänka mig. Ur några få ord går det att utvinna ett oändligt antal tankar. Å andra sidan, det dunkelt skrivna är väl ibland inget annat än en mörkläggning av en tom tanke, helt enkelt […][...]

För många år sedan letade jag upp Stina Wirsén på bokmässan i Göteborg, med en av hennes böcker i högsta hugg. Inte bara för att få den signerad till ett av mina brorsbarn, utan också för att få en av hennes figurer ritade på försättsbladet. Jag måste ju ha vetat hur hon såg ut på […][...]

Tua Forsströms senaste diktsamling, med den anspråkslösa titeln Anteckningar, är en sorgebok. Med små medel och varsamma skiftningar bryter den sig rakt in i läsaren och vänder upp både förlusten och världen blir kvar i all sin obegriplighet. Det handlar om ett barn som inte längre finns. Tillvaron är skör, men det går så lätt […][...]

Mitten av 90-talet är nu Förr I Tiden, hur mycket vi 70-talister än vill tro att det var ganska nyss. Internet fanns bara nätt och jämnt, e-post var ett helt nytt sätt att kommunicera, muren hade nyss fallit och frihetens demokratiska USA hade vunnit för all framtid, utlandsresor handlade ännu inte om att minimera risken […][...]

Han känner igen henne, polisen som stannat framför den vitblonda, magra tonårstjejen i Jacqueline Woodsons roman Beneath a meth moon. Hon sitter utanför järnaffären med sin kartongskylt framför sig, ”homeless and hungry”, men det hon egentligen behöver pengar till är droger. Metamfetamin. ”Jesus!”, utbrister han, när han tagit en närmare titt på henne. ”You’re a […][...]

Människor kommer och går i ALMA-pristagaren Jacqueline Woodsons romaner. De dyker upp, de lämnar, de kanske dör och lämnar svårläkta sår efter sig, men de gör intryck. De förändrar människorna de möter. De betyder något. En sådan människa är D Foster. Hon dyker upp på berättarens och hennes bästis Neekas gata en dag, och de […][...]

Tolvåriga Feni blir inte särskilt glad när hon får veta att en främmande flicka ska flytta in hemma hos henne. Hon vill vara i fred. Ha sitt hus och sin mamma för sig själv. Hon blir rent ut sagt förbannad. En främmande flicka, och till råga på allt en gravid flicka? Rebecca är femton år, […][...]

I Yrsa Walldéns andra roman har Roxy precis tagit studenten. Men hon är inte så glad över det, för hon har nämligen aldrig varit kär. Och det håller ju inte. Så sommaren därefter ska bli sommaren då det händer – hon ska bli upp över öronen förälskad. Till hjälp har hon bästa vännen Eva. Blinddejt […][...]

Egentligen är det en så genialt enkel idé att jag inte fattar hur inte tusentals författare gjort det här förut: gett jorden ett konkret bäst-före-datum. Några veckor till – sen kommer kometen, och jordens saga är all. Vad skulle du göra? Vem skulle du vilja vara med? Hur skulle samhället ens fungera? Simon och hans […][...]