Rädslans makt är stor, menar människokännare inom olika arbetsfält. Den ser oerhört olika ut från person till person. En del tycker att spindlar är hemska. Någon tycker att tomten är obehaglig – särskilt när hen bär en heltäckande och livlös mask för ansiktet. Steget är inte långt till skräck som också utgör en egen genre […][...]

Hur många ungdomsböcker från Alaska har du läst? (Nej, Var är Alaska? räknas inte.) Romaner från Alaska över huvud taget? Jag kan i alla fall inte komma på någon. Det är väl ungefär det som får mig att önska Doften av ett hem av debuterande Bonnie-Sue Hitchcock. En miljö som känns spännande. Kanske också något […][...]

Börjar vi inte bli mätta på chick-lit böcker vid det här laget? Vi kan ju historien: kvinna är olycklig – endera ensam eller i ett dåligt förhållande, kvinna gör förändring, kvinna träffar man och tycke uppstår. Kvinna är lycklig. Svaret på frågan i inledningen är givetvis ett rungande NEJ! Varför skulle vi tröttna på ett […][...]

Hon gör det inte lätt för sig, Delphine de Vigan, och inte heller för sina gestalter. De sköra, de trasiga, de som faller vid sidan av. It takes one to know one. Det utsatta barnet kan bli förövare men en annan möjlighet är att det blir en räddare, den som ser tecknen på att något […][...]

Hjärtats död av Elizabeth Bowen (1899 – 1973) har filmatiserats åtminstone en gång: The Death of the Heart. Vilken titel! Läser vi på baksidan kan vi sluta oss till att det antagligen handlar om vad vi i mindre dramatiska ordalag kallar ett krossat hjärta. Jag kommer att tänka på Jane Eyre när jag läser om […][...]

Colm Tóibín har låtit sig inspireras av Orestesmyten i sin senaste roman, Namnens hus. Han är verkligen inte först ut med att återanvända stoff ur denna klassiska berättelse om mord, hämnd och familjerelationer – författare som Eugene O’Neill, T.S. Eliot, Jean-Paul Sartre och Lars Norén har också hämtat näring ur myten. Och ska man döma efter […][...]

I min läsning finns nästan alltid en längtan efter att hitta ett författarskap som jag kan få förälska mig i, vila och få tryggt återkomma i famnen på. Björn Runeborg har jag inte läst något av tidigare, och mina förväntningar på Socialdemokratiska noveller var höga. För det är en fantasieggande idé han iscensatt den gode […][...]

Francesca är den fristående uppföljaren på den hyllade debuten Annabelle från ifjol, icke att förväxla med den amerikanska skräckfilmen från 2014. Kriminalinspektör Charlie Lager är tillbaka på jobbet i Stockholm. Hennes chef har ställt ett ultimatum. Charlie måste ta tag i sitt liv om hon vill behålla jobbet. Dessutom tycker han att hon ska plocka […][...]

I Ett hov av taggar och rosor tvingades människoflickan Feyre att lämna människornas rike för att istället bo med sin fångvaktare/drömprins (tänk Skönheten och Odjuret) vid alvernas Vårhov. Jag hade dubbla känslor för den boken (recension finns här), eftersom den var något av en litterär bergochdalbana. När den var som bäst var den riktigt fin […][...]

Tjockt kladd, kletig klibbig blöt trasig ull linda sig runt såren, syr samman den spräckta huden när jag går och skrapar min vantehand mot väggen. Skrovligt rött tegel river sönder ullen. River sönder huden. Rå röd hud. Rått rött huvud…Blodet är svart. Torrt. Bryts i bitar, brister. Lukten av bränt fett täpper till mina näsborrar…Jag […][...]