Simone de Beauvoir befinner sig i Rom när telefonsamtalet kommer om att hennes mor hamnat på sjukhus. Hon har fallit i sin lägenhet i Paris, legat länge på golvet innan hon lyckats få tag i telefonen och ringa på hjälp. Detta scenario har många upplevt och ännu flera går omkring och väntar ofrivilligt på ett […][...]

Huvudpersonen Moa på några och tjugo i romanen Jag ska egentligen inte prata om det här jobbar på ett underbemannat vårdhem i Stockholmstrakten. Moa skriver och drömmer fortfarande om teater och böcker. Under tiden jobbar hon för brödfödan. En kvinnodominerad arbetsplats med stress och press och stort ansvar över liv och död bland allehanda ”klienter”: […][...]

När Christian Unges Har jag en dålig dag kanske någon dör kom ut i början av året så märkte jag två parallella strömningar i mina sociala flöden. Mina läkarvänner tyckte genomgående att boken i allmänhet och titeln i synnerhet signalerade ödmjukhet och en vilja att lära sig av sina misstag. En del av mina vänner […][...]

Tekla Knös var vid 1800-talets mitt en adelsdam och poet, idag bland annat känd för att AF Lindblad tonsatte några av hennes dikter, och för att det finns ett punkband som tog hennes namn som bandnamn. Hennes dikter är mycket freudianska, och handlar till exempel om ynglingar och ungmör som sätter av i galopp ”mot […][...]

Många känner till första världskrigets skyttegravar i Frankrike och i Belgien där soldater vadade i lera. Allt yngre pojkar rekryterades för att mötas av döden i framryckningen mot fienden. Också Ryssland deltog med oräkneliga män på krigets fält; de första krigsåren under tsarens ledning och senare under bolsjevikiska herrar. I slutet av 1800-talet spreds humanitära […][...]