Finlandssvenska Henrika Andersson har tidigare skrivit barn- och ungdomsböcker. Diktsamlingen Tigerfiskar är hennes debut som poet. Det börjar med en garderobsdörr som öppnas för att hänga in sorgen, men det innebär inte att sorgen försvinner. Det som finns där inne, instängt i garderoben, bubblar och tränger sig på. Boksidorna består av prosalyriska stycken med mycket […][...]

Jag hade ingen som helst relation till Peter Handke innan han tilldelades årets Nobelpris i litteratur. Hans storhetstid verkar ligga någonstans innan jag föddes eller så, och de senaste månadernas debatt har inte heller gjort mig särskilt sugen på att läsa honom. Ännu en självupptagen gubbe med kontroversiella politiska åsikter? Alltså, jag menar inte att […][...]

Det är en dröm eller en mardröm eller kanske flera. Det är en saga där det lyckliga slutet inte är något lyckligt slut men kanske en början. Det är skönlitteratur men egentligen är det en självbiografi. Jag önskar att jag kunde berätta allt om fabriken. Det kan jag inte längre. Snart minns jag inte längre […][...]

Ännu i några dagar till är Kazuo Ishiguro fortfarande den senaste Nobelpristagaren i litteratur. Han har fått vara det ovanligt länge, för förra året delades ju som bekant inget pris ut. Istället för litteraturfest och glam fick vi en orgie i maktspel, övergrepp och obehagliga gubbeteenden, en tystnadskultur, brist på självinsikt, självrannsakan och istället ett […][...]

Avlivningskliniken Tusenskönan. Smaka på det. ”Avlivning” i stället för självmord eller aktiv dödshjälp, här är vi bortom de förskönande omskrivningarna. I en värld där ständiga framsteg görs för att förlänga människors liv har det slutligen blivit vars och ens rättighet att välja att avsluta sitt liv – kommunalt eller privat, beroende på resurser Ingenting har […][...]

Jag läser någonstans att det tar författaren Ingrid Kampås en miljon skrivna ord, innan hon faktiskt kommer fram till vad det är hon vill ha sagt. Och det där kan jag verkligen känna igen mig i, jag som också är en slags skrivande människa. Skillnaden mellan mig och Kampås är kanske då att jag ger […][...]

Omslaget till Vi skulle segla runt jorden visar en pappa och en dotter som leker. Pappan svingar dottern runt så att hennes fötter lyfter från marken. Det ser härligt ut. Samtidigt går färgtonerna i grått, Elisabeth Widmarks blyertsteckningar håller sig i gråskala. Även om sorgen står i centrum i den här boken finns också utrymme […][...]

Denna text handlar om självmord och innehåller utdrag ur autentiska självmordsbrev. Tror du att ämnet kan trigga igång något destruktivt inom dig bör du inte läsa. Går du i sådana tankar, kom ihåg att det stora flertalet som räddas vid ett självmordsförsök i efterhand är tacksamma för att de inte lyckades. Försök uthärda. Ring självmordslinjen […][...]

Jag vet inte varför men jag tycker om när författare tar sig friheter med döda poeter – eller dramatiker eller författare generellt. Jag tycker om när man spinner vidare på historier som är så välkända att de blivit något annat, något mer än det de först var. Fortsättningar, berättelser ur andra perspektiv – give it […][...]

För många, många år sedan orkade inte min bästa vän finnas längre. Hon blev utsatt för ett vidrigt övergrepp som gjorde att saker i det förflutna kom ikapp henne. Det går inte en dag utan att jag saknar henne, men hur jag tänker på henne har förändrats över åren. I början var saknaden ett djupt […][...]