Händer i miniformat passar bra till blommorna som lyser upp våren och sommaren här i Norden. De vilda blommorna har en särskild lockelse på mig. Ett tidigt minne jag bär är känslan av de många styvmorsviolerna i handen, när jag var typ fyra år. De bildade liksom en minibukett i min näve. Min hands proportioner […][...]

Li har precis vaknat och medan mamma reder ut tovorna i hennes hår berättar hon om allt hon drömt under natten. Det ostyriga, vilda hårtrasselet får också bli sinnebilden av drömmarnas väg – den där allt annan än snörräta, logiska turen mot slutmålet. Li följer efter sin vän Lotta över uppslag med hisnande perspektivskiften – […][...]

En pojkes morfar har dött. Bakom ladan finns begravningsplatsen, men det är inte morfar som ligger där, utan de råttor som pojken begraver efter att de fångats i pappans råttfällor, så att deras själar ska komma till himlen. En dag dyker en flicka upp och avbryter begravningen, men hon förstör ingenting, hon är bara nyfiken […][...]

Spinderella Tarantella kan inte skrämma barn. Men tanter. Och förutom det där med barnskrämmandet så kan hon allt. Hon är så himla världsbäst på allting. Det är en skön, peppande Lotta-på-Bråkmakargatan-attityd som förmedlas av Inger Lindahl och Sara Gimbergsson i bilderboken Spinderella Tarantella. Den beskrivs på baksidan som en faktasaga, och det är nog en […][...]