När astronomen Gunnar Welin skrev boken Astronomi för alla på 1980-talet upptäckte han att denna skrift av Immanuel Kant, med den förpliktigande undertiteln: Essä om beskaffenheten av och det mekaniska ursprunget till hela världsalltet, avhandlade enligt Newtonska grundsatser, inte fanns översatt till svenska. Då detta betraktas som ett centralt verk i naturvetenskapernas historia tog han […][...]

Science fiction åldras sällan särskilt väl. Få berättelser känns så snabbt historiska som framtidsskildringar. Det är alltså med viss bävan jag faller för frestelsen att läsa om Peter Nilsons Rymdväktaren, en roman och ett författarskap som tog mig med storm när jag först stötte på dem i slutet av 90-talet. Slumpen, eller ödet, hör till […][...]

För några år sedan anordnades en konferens i Prag av en internationell sammanslutning av astronomer, där togs beslutet att planeten Pluto inte längre var en planet. Det här rapporterades som en lite lustig nyhet i Sverige, men på andra ställen fick den större uppmärksamhet. Framförallt i USA. Kanske ligger planeten Pluto närmare hjärtat hos amerikanerna […][...]

Alba är en bok som det är svårt att inte skriva två recensioner om. Båda fokuserar på romanens dystopiska karaktär. I den ena ligger huvudvikten på människosläktets oförmåga att börja källsortera och komma över sin koloniala hunger och i den andra riktas istället uppmärksamneheten mot människosläktets oförmåga att sluta gestalta kvinnor som hjälplösa våp vars […][...]

Om du tillhör dem som tror att universum inte är oändligt, ange då – i centimeter, tack – hur tjock väggen är vid vilken det slutar. Alla lever vi i samma värld, samma universum. Och ändå lever vi alla i någon mån i en annorlunda version av den; antagligen fanns universum i miljarder år innan […][...]

Jag tror det var i tidskriften Illustrerad vetenskap jag läste att en idé för att möjliggöra för människan att bege sig ut på längre resor i rymden är att på något sätt låta oss spendera resan i sovandes, i någon form av dvala. En möjlighet skulle vara att låta framtida astronauter läsa Ove Allanssons nya […][...]

Den som tror att stjärnhimlen allenast är till för olyckligt kära, missförstådda poeter och nördiga astronomer tror fel. Det finns så mycket mer att upptäcka. Så glöm det där med att schillerskt drömma sig bort en molnfri kväll i början av mars, med ögonen vilandes på Venus, när du kan observera kometer, stjärnfallsskurar, ovanliga planetkonstellationer […][...]

I rymden kan ingen höra dig skrika, men väl läsa poesi, som det tycks. Ty nu är det dags för svenska poeter att göra sig hörda i de mörka djupen! 16 november kl. 19.00 sänds för första gången dikter på svenska ut i universum. Beräknad ankomsttid till Vega, den ljusstarkaste stjärnan i Lyran, beräknas till […][...]

Jag förstår faktiskt inte. Förstår inte vad de vill. Om de är allvarliga eller om de kanske helt enkelt bara skojar. Driver med mig eller med hela UFO-världen? Börjar läsa. Det verkar vara allvar. Författarna verkar vilja skriva en faktabok om UFO. De varnar för bluffmakare och galenpannor. Ja sådana lär det finnas. Rapport. Detta […][...]

När jag läser Apolloprojektet får jag känslan att diktsamlingen är nedkastad i spiralblockets marginal under en föreläsning i fysik. Associationsrikedomen är överväldigande och det finns något studentikost lekfullt över Malte Perssons sätt att skriva sin poesi. Nya former avskräcker inte här inte; det skiftar mellan dikter utformade som e-postmeddelanden över prosalyrik till klassiska ”dikter”. Han […][...]