Den som tror att stjärnhimlen allenast är till för olyckligt kära, missförstådda poeter och nördiga astronomer tror fel. Det finns så mycket mer att upptäcka. Så glöm det där med att schillerskt drömma sig bort en molnfri kväll i början av mars, med ögonen vilandes på Venus, när du kan observera kometer, stjärnfallsskurar, ovanliga planetkonstellationer och ockultationer. Ja, förmörkelser alltså.

Om du går på den senare linjen bör du utrusta dig med Astronomisk kalender 2005, ty den erbjuder det mesta av vad amatörastronomen vill veta. Här finns solens och månens lopp utförligt beskrivna i tidsangivelser och diagram. Planeternas banor äro uppritade och kartor visar oss årets alla olika stjärnhimlar. Man kan också snabbilda sig i kosmologi och almanackans historia.

Annars kommer 2005 inte gå till historien som de stora rymdhändelsernas år. Men några godbitar bjuds. Redan runt 3-4 januari smäller det i stjärnbilden Björnvaktaren med ett maffigt stjärnfall. Och för oss i nordländerna blir det till att ta fram sotglasen den 3:e oktober, då man kan se en partiell solförmörkelse strax före lunch. Som mest, ca 50 %, skymmer månen solen för de som bor i Skåne. Ju längre söderut, desto bättre alltså.

Det gläder en vän av små detaljer när författare till böcker som denna bemödar sig att fylla sidorna med kuriosa och illustrationer. Till exempel finns här på sidan 66 (liksom på flera andra sidor) en liten LP-etikett från Vocalion bands inspelning av ”Kom hem till mig inatt när månen blänker”. Det få mig att tänka om: Kanske är det just när vi är olyckligt kära, missförstådda poeter och nördiga astronomer som stjärnhimlen lockar. Litet till mans sådär.