Det är nog ungefär tio år sen jag läste Jackie Collins första bok om Hollywoodfruar. Och visst, förhoppningsvis förändrar man sig som läsare på tio år. Men jag minns romanen som så underbart smaskig, nästan i överkant chockerande. Definitivt spännande, och frossande i mänsklig sunkighet – med en inte så liten touche av glamour. Och […][...]

Man kan tro att om man blir skjuten i huvudet så dör man. Så är det inte. Om man blir skjuten i huvudet så kan man faktiskt överleva även om det förstås är sannolikt att man ådrar sig någon form av men till följd av en kula i huvudet. Precis så är det för den […][...]

Det finns ingenting märkligt i Alfred Jarrys Övermannen. Den är för all del en smula knasig i språk och handling, och visst kan man kalla den för den första surrealistiska romanen, men den är därför inte inkonsekvent eller ologisk. Jarry är obunden i sitt språk, men sällan otydlig eller gåtfull. Prosan och de händelser den […][...]

Att tala om klass verkar gå lättare nu än för ett par år sedan. Visserligen bygger En plats de kallar Lyckan på ett klassiskt motiv i nutidstappning men det är ändå befriande att läsa en ungdomsroman där klass är kärnproblemet. Mia bor med sin mamma i ett höghus. Hon har precis gått ut högstadiet med […][...]

En 92-årig kvinna, mor och före detta barnmorska meddelar datumet för sin död. Hon ska ta sitt liv den 17 oktober. Det här är Noëlle Châtelets berättelse om sin mamma, en sorts metafiktion där hon i en bok märkt med moderns namn i svarta bokstäver, skriver om de sista månaderna fram till självmordet. Historien har […][...]

Han kan egentligen bättre än såhär. Jag hade sett fram emot att läsa honom igen, Sture – den livskraftige, burleskmästaren, Sveriges Bukowski och landets meste anarkiförfattare… för att välja några av de epitet han tillägnat sig och som jag utan att blinka skriver under på. Kattens skratt från 1983 är berättelsen om John "Katten" Blixt […][...]

Hon tappade suddet på golvet. Hon böjde sig ner och tog upp det. Hon tänkte: vilket fult sudd det här var. Kanske ska jag inte skriva för hand. Datorer är ju enklare. Hon reste sig och gick bort till skrivbordet. Det var vitt. Hon satte sig ner. Sedan reste hon sig igen och gick bort […][...]

Relationen till sina föräldrar kan ju vara ett mycket känsligt kapitel. Ofta är det svårt att upprätthålla en relation som bygger på likvärdighet med ens mamma och pappa. Först har de ju vetorätt över ens liv. Sedan revolterar de flesta i någon form och det är tänkt att vi ska kunna ha en vuxen och […][...]

Vad är det som får denna bok att kännas som manus till en Hollywood-film? Jag upplever att huvudpersonerna är så hårt karikerade, att de blir mer typer än sammansatta personligheter. Längtan efter kärlek, som överskuggar allt annat i boken, uttrycks på mycket konventionella sätt, här bjuds helt enkelt på få överraskningar. Ramverket för boken är […][...]

Mitt i idyllen vid St Eriksplan i Stockholm pågår otänkbara övergrepp. I en liten lägenhet bakom lyckta dörrar misshandlas Lydia fysiskt och psykiskt långt bortom vår föreställningsvärld. På Sergels torg säljer tjackpundaren Hilding amfetamin utblandat med tvättmedel till fel personer. På samma sjukhus i olika rum fortsätter sedan deras öden. Hilding får betala med döden […][...]