Doktor Glas? Igen? Vi har Hjalmar Söderbergs fantastiska original, vi har Bengt Olssons finstämda Gregorius och härom året kom Bjarne Moelvs Helgas offer som djupgående granskar den mystiska och kanske inte helt igenom sympatiska Helga. Thorsten Flinck gjorde ju romanen till sin på flera sätt genom sin enmansföreställning Doktor Flinck för några år sedan. Och […][...]

När jag hade läst klart Ingrid Elfbergs debutroman tänkte jag att jag hade läst en okej deckare. Efter några dagar började vissa element i boken att irritera mig och när jag verkligen tänkte efter insåg jag att det här faktiskt var en riktigt, riktigt dålig bok. Romanens huvudkaraktär, Eva, har en några år gammal son […][...]

Att det är tidigt sjuttiotal, att det är april och småtrist vårvinter, att den smala skärgårdsbåten som Sivert reser med är en halvtimme försenad; att systrarna Katarina Sjöström och Magdalena Eskilsson väntar på sin nye inneboende (…); att Sivert hör musik i innerörat – han hör alltid musik eftersom musiken är tänkt att vara hans […][...]

Tonen i Susanne Axmachers debutroman Näckrosbarnen sätter sig redan på de första sidorna. En pojke flyter på vattnet till en sjö, han har huvudet vänt nedåt – är han möjligen död? Redan där har Susanne Axmacher fångat läsaren och förklarat att det här är en historia att nysta i. Men det är inte, som man […][...]

I begynnelsen skapade Gud människan till sin avbild av en klump lera och blåste liv i henne med ett ord. Det står i en bok. Om du inte är Gud men väl en helig man av Guds utvalda folk kan du skapa en avbild av dig själv av en klump lera och blåsa liv i […][...]

Egentligen hade jag tänkt skriva en annan recension. Närmare bestämt hade jag tagit på mig den ambitiösa uppgiften att jämföra en dystopi och utopi skrivna av en berömd engelsk nittonhundratalsförfattare. Jag fick dock snart huvudvärk av mina egna pretentioner, och sjönk snabbt ner i en djup konstnärlig kris. Jag kastade mig på sängen och beklagade […][...]

Hur många historier det än berättas om dem – i böcker, på film och TV – verkar vi aldrig tröttna. Vampyrerna har länge varit en av populärkulturens främsta kelgrisar och på senare år har deras ställning stärkts ytterligare. Stephenie Meyers serie om tönttjejen och fangbangern Bella och hennes sexiga vamp-pojkvän Edward har orsakat internationell hysteri […][...]

Ganges stränder täcks av en mörkt slemmig gyttja. Det är en blandning av uppsvällda likdelar, förkolnade människoben, halvt uppbrända sidentyg, blomgirlanger och andra rester från olika begravningar. Enligt bokens huvudperson Balram är Indien uppdelat i Mörkret och Ljuset. De platser i Indien som nås av havet kallas Ljuset, medan alla platser i Indien nära floden […][...]

Den nionde boken i serien om Damernas detektivbyrå inleds med att huvudpersonen Mma Ramotswe får ett anonymt hotbrev. Brevet är adresserat till henne och assistenten Mma Makutsi. Nu börjar processen med att hitta den anonyma brevskrivaren, en process som för henne åt oväntade håll. Utöver det ska hon lösa ett fall med en adopterad kvinna […][...]

Vem döper en roman till Att hata allt mänskligt liv? Det låter som en bruksanvisning. På sätt och vis är det nog också det. I en lärd dialog mellan den bleke kolonialbritten Cunningham och ett missfoster i en kopparkittel möts öst och väst i en filosofisk utläggning. Det är ingen vacker saga. Fornindisk kultur lär […][...]