Anna och Emma har varit bästa väninnor sedan de var sex år och Anna flyttade in i Emmas mormors gamla hus i det lilla samhället vid Risvika. Eller, ja, kanske inte riktigt sedan de först blev grannar och Emma hatade Anna som flyttat in istället för mormor. Men sedan hon klämde Annas hand i dörren […][...]

Alicia har börjat gymnasiet. Naturlinjen, den där man blir något. Precis som sin bästa kompis Fanny. Så en dag blir hon inlåst på skolans toalett. Länge är hon inlåst. Bankar på dörren. Börjar till och med skrika. Till och med på tyska. Efter många om och men kommer till slut Fanny. När Alicia kommer ut […][...]

Unni Lindell är en författare med många strängar på sin lyra, men som ungdomsförfattare tycks hon framför allt uppmärksammad i hemlandet Norge. Hyllade Anna + Didrik = baby (från början utgiven som Annas barn) tycks inte ens finnas på svenska. I Sverige är Lindell förmodligen mest känd som deckarförfattare, vilket innebär att jag inte har […][...]

Fem ungdomar är av vitt skilda anledningar sena till en klassutflykt. De hamnar i samma tunnelbanevagn i tåget efter resten av klassen, var och en fullt upptagen av sina egna problem. Det är då det smäller. Explosionen isolerar dem från resten av världen. Långt nere i underjorden omges den tillknölade tunnelbanevagnen av vatten från brustna […][...]

Hur kan jag avgöra om något är självbiografiskt? Det är en fråga som ansätter mig efter det inledande, utdragna försöket till gruppvåldtäkt på Abdellah, en 12-årig pojke. Och det är en fråga jag fortsätter ställa mig genom hela Abdellah Taïas korta roman Ett arabiskt vemod. Abdellah är ett 12-årigt gatubarn, i en värld av pojkar […][...]

Lördagsmorgon, för sjuk för att gå upp, för ont för att ligga kvar. Vill bara dyka djupare in i Frihet. Patty har akutdepressioner efter brytningen med Richard och Richard försöker bränna sitt ljus i båda ändar, eftersom han inte inser att han lider under samma smärta. Och efter bara ett par sidor kommer förklaringen till […][...]

För någon vecka sedan kom den fjärde delen av Karl Ove Knausgårds självbiografi Min kamp på svenska. Jag har fallit som en fura och slukat de tidigare delarna, den om hans pappa, den om hans vuxna familjeliv och kärleken och den om barndomen. Nu har turen kommit till hans ungdomsliv. Berättelsen börjar med den 18-årige […][...]

Min tidigare erfarenhet av ljudböcker är knaper. Har lyssnat till ett par deckare i bilen tillsammans med familjen på väg till sommarstugan. Då har det varit ett skönt tidsfördriv samt ett perfekt sätt att dela en bok. Tillsammans och på samma gång. Annars har jag inte riktigt insett tjusningen. När jag får Andrew Kaufmans nätta […][...]

Tom är en vanlig kille. Inget konstigt alls. Alla Toms vänner är superhjältar. Det är inte heller konstigt. Tom älskar Perfektionisten, en kvinna vars önskan att ha allt perfekt ordnat tillåter henne att åstadkomma perfekta scenarion och perfekt struktur i tillvaron genom sin blotta tankekraft. Men deras historia tillsammans är allt annat än perfekt. På […][...]

Sitter på en basketläktare på ful-Lidingö, här trivs jag bäst på torsdagskvällar medan sonen matar in bollar. Här faller lugnet, uppkopplingen är lätt usel. Koncentrationen blir desto bättre, bara rumpan ogillar sträckläsning. Kanske monotonin och det rytmiska dunkandet som får mig att tröttna lite på Frihet. Långa transportsträckor av blablabla. Jo, jag vet, de behövs […][...]