Slutet på historien: Vad tycker jag egentligen? Önskar jag att jag kunde skriva så här? Såklart! Att trollbinda läsare över hela världen, att väcka opinion och diskussion, att våga sig på ett epos som skulle kunna sänka den mest plikttrogna av läsare – allt gör Jonathan Franzen med rätta. Men han fick lite bråttom, om […][...]

Hundra år skiljer den cyniska och lite småbittra Hanna från den idealistiska demokratikämpen Signe. De är två unga kvinnor vars öden länkas samman genom ett antal föremål. Dessa föremål skapar en bro som sträcker sig över ett sekel och som ger läsaren en imponerande parallellhistoria som med avstamp i vår tids Stockholm leder till det […][...]

Vem bär skulden för lusten? Vem begår ett äktenskapsbrott? Vad är äkta kärlek? Ovanstående frågor skrev jag upp under min första läsning av En dåres försvarstal. Då studerade jag andra terminen av litteraturvetenskap med genusinriktning på Södertörns högskola. Ni förstår kanske redan nu vilken infallsvinkel jag kommer att välja även den här gången. August Strindberg […][...]

Meningen ovan i rubriken består av de ord med vilka August Strindberg avslutar sin roman En dåres försvarstal. Orden är riktade till hans hustru Siri. I romanen visar han på hur han i förhållandet med Siri och i deras äktenskap fått lida på olika sätt, och visar på att det var fel att tro att […][...]

Om titeln Arvar: Tassi och den oändliga skogen gör mig rätt nyfiken, blir jag mer än betänksam när jag får den faktiska boken i min hand. Omslaget, med en bister muskulös man som höjer sitt vapen mot skyn, skvallrar om att det här nog inte är precis vad jag hade tänkt mig. Men, som ni […][...]

Deckarälskare som jag är finns det en genre som ligger mig extra ömt om hjärtat: pusseldeckaren. Det är enligt mig den ultimata mordhistorien. Det karaktäristiska är att mordgåtan är i fokus och ligger utlagd som ett pussel. I formen ingår att det är en sluten miljö där alla som som kan ha gjort det är […][...]

I 264 dagar har hon suttit inspärrad i en isoleringscell på ett mentalsjukhus utan någon att prata med, utan närheten och värmen från en annan människa. En dag öppnar man plötsligt dörren till hennes cell och knuffar in en annan patient, Adam. Som han uttalar hennes namn har ingen tidigare uttalat det. Juliette. Hon vet […][...]

Namnsdagsflickan är lillasyster till Robin. Hon är döpt till Harriet men sen hon fick reda på att det var för att hennes föräldrar inte visste vad de ville ge henne för namn och tog det som stod i almanackan den dag hon föddes, den 10 november. När den här berättelsen tar sin början är det […][...]

Jag tycker om sorgliga berättelser och det här är en berättelse som får mig att gråta. 13-årige Conor har flera problem. Han är arg på sin bästa kompis, sin enda kompis. Han blir mobbad i skolan och de flesta andra eleverna och lärarna lägger knappt märke till honom. Han drömmer en och samma mardröm varje […][...]

Eva Nios hela värld består av ett antal underjordiska rum. Där har hon växt upp, ensam med den robot som uppfostrat henne, Modr (står för MultiOperativ DomestikRobot, men säger man det högt så hör man också ordets andra betydelse). Eva har aldrig träffat andra människor, och trots att hon har förberetts och tränat för ett […][...]