Den var länge sen jag läste en bok som ingav mig så motstridiga känslor som den här. Jag har omväxlande stört mig på den, roats av den, tröttnat på den och bara velat läsa vidare. Rent litterärt innehåller den både delar som är väldigt bra, och annat som känns slarvigt (eller dåligt översatt). Storymässigt har […][...]

Det finns åtminstone en anledning till att jag gillar Berättelsen om Pi bättre som roman än som film, vilket är samma anledning till att jag också gillar Yann Martels senaste roman, Beatrice och Vergilius. Anledningen är det bildrika och sinnliga språket mer än innehållet. Jag kan stundtals bli besviken på innehållet, han är ingen fartfylld […][...]

“When she woke, she was red”, börjar Hillary Jordans senaste roman. “Not flushed, not sunburned, but the solid, declarative red of a stop sign.” Kvinnan vars hud nu är ofrånkomligt röd heter Hannah Payne och är 26 år. Platsen hon vaknar upp på är ett slags fängelse i ett inte alltför framtida Texas och den […][...]

Mira har tagit sig bort från landsbygden och den grova dialekten. Hon har gift sig med en man, framgångsrik, liksom lyxig, och har ett inredningstidningshus. Hon sitter inte i snabbköpskassan längre och dricker inte öl i plastmugg. Istället ägnar hon dagarna åt att vara smal och snygg. Sedan blir hon gravid. Minnen från förr dyker […][...]

Feidippides (död 12 september 490 f.Kr) var en atensk snabblöpare som enligt en myt skulle ha sprungit från staden Marathon på östra delen av halvön Attika till Aten med budskapet att de grekiska styrkorna hade segrat i Slaget vid Marathon år 490 f.Kr. Enligt myten skulle Feidippides ha dött på grund av den långa spurten. […][...]

I ett prosaklimat där mycket handlar om ”driv” och dramaturgi är det ibland skönt att läsa en roman vars premisser är helt andra. Inte för att Helena Österlunds första roman saknar händelser, men för att det är en text som vänder sig bort och struntar i att flirta med läsarna. Kari 1983 är en tjurig […][...]

Sedan själva filmtekniken uppfanns har det aldrig gått mer än några år mellan filmatiseringarna av Victor Hugos roman Les Misérables. De senaste decennierna är det förstås musikalversionen av berättelsen som haft störst genomslag och när nu Hollywood till slut lagt vantarna på den också (det enda förvånande med det är ju att det ändå tog […][...]

Jag har faktiskt inte sett filmen Precious innan jag läser romanen den bygger på, men jag ser den nästan sekunden efter att jag slagit ihop boken. Inte bara för att den ska vara bra och jag har haft den liggande ett tag, utan framför allt för att jag är så nyfiken på hur i helskotta […][...]

Jag har inga enorma förväntningar på The Ice Cream Girls. I och med att jag precis sett teveserien – en miniserie i tre delar från brittiska ITV som nyligen gick på SVT – så vet jag ju vem som gjorde det och så. Dock var den ändå intressant nog för att göra mig nyfiken på […][...]

Mary Crane är en skötsam, inte längre alltför ung kvinna med ett trist kontorsjobb. Hon väntar på att fästmannen ska ha betalat av skulderna efter sin far och få ändan ur och gifta sig med henne så att hon kommer åtminstone någonstans. Så en dag, strax före stängningsdags, ber chefen henne att deponera fyrtiotusen dollar […][...]