Minnena kommer alltid ikapp en. Det förflutna kommer alltid att läcka in i nuet, om det så gått fyrtio år, så är det bara. Evie lånar ett hus av en vän men plötsligt bryts tystnaden och stillheten. Någon kommer och skräcken infinner sig, tills det visar sig att det är husägarens son och hans flickvän, […][...]

Denzel är en vuxenroman av av Christina Herrström, som på 90-talet skrev fina ungdomsromaner. Berättelserna befolkades av unga människor som kritiskt granskade vuxenvärlden. Genomgående ämnen var familjekonflikter, kärlek, vänskap och karaktärerna spelades av många nu framgångsrika skådespelare. Dramaproduktionen i Göteborg måste ha varit en kreativ plats, minns jag att jag tänkte framför tjockteven. Romanen Denzel utspelar […][...]

Den främsta anledningen till att jag ville läsa Robert Galbraiths Karriär i ondska stavas Blue Öyster Cult. Ett amerikanskt rockband som främst är känt för två saker: monsterhiten (Don´t fear) The Reaper från 1976 och en sketch från Saturday Night Live med Christopher Walken som startade det populärkulturella memet ”more cowbell” (slå upp på engelskspråkiga […][...]

Kriminalinspektör Malin Fors är inte kvar i Linköping. Hon har flytt ifrån sig själv och sina demoner ända bort till Thailand. Hemma i Sverige har det mesta gått åt helvete. Hon har blivit brutalt dumpad och dövar sig hårt med spriten borta i Bangkok. Det blev ohållbart på polisstationen och hon blev skickad på rehab […][...]

Det finns något djupt vemodigt i att ta sig an den sista delen i en serie, speciellt när de tidigare två har varit så vansinnigt välskrivna. Jag läste Miss Peregrines hem för besynnerliga barn samma år som den kom ut på svenska 2012, vilket innebär att jag har burit med mig Jacobs, Emmas, Miss Peregrines […][...]

Stephen King missbrukade under större delen av åttiotalet både alkohol och droger, men efter en intervention från vänner och familj sökte han hjälp och lyckades bli fri från sitt missbruk. Karriären påverkades egentligen aldrig då han skrev flera av sina främsta verk som missbrukare men samtidigt har han sedan han blivit nykter och drogfri fortsatt […][...]

Det var egentligen inte Miira jag hade tänkt skriva om idag. Så såg jag SVT:s Idévärlden i söndags, där Dick Harrison bekymrade sig över bildningens förfall, och Miira liksom bara propsade på att få komma till tals. För även om Harrison och de andra medverkade hade en hel del poänger och till stor del framhöll […][...]

Det finns en sorts Indienlängtan som fått plats i kulturen och som börjat växa till en egen genre. Juvelen i kronan hette en brittisk tv-serie som sändes på 80-talet också i svenskt television. Tv-rutan flödade i gult och orange och intrigen fylldes av företrädarna för det brittiska styret i Indien och deras skälvande flämtningar bland […][...]

Hon är sjutton år och sitter uppflugen på sin favoritsten utanför byn när en stilig, främmande man kör förbi. Han frågar efter hennes namn och hon ger honom det, fast hon vet att hon inte borde. ”Emine”, svarar hon. Därmed beseglas hennes öde. Snart är giftermålet arrangerat. Alla är nöjda. Bajram är snygg och självsäker. […][...]

2008 bodde för allra första gången fler människor i världen i städer än på landsbygden. Många djur, från råttor och duvor till björnar och rådjur, har också lärt sig att leva helt eller delvis på städernas överblivna överflöd. Så tanken är ju inte orimlig att även övernaturliga väsen, ”rådare”, skulle urbaniseras. Det är i alla […][...]