När jag läser Svartmålningen, den första texten i Tre vägar, vill jag åka till Hägerstensåsen. Inte så mycket för den litterära skylten som är textens utgångspunkt, som för att känna platsen, orten. Få återvända på samma sätt som poeten gör. Ja, Frostenson skriver om förorten – en ort – sin förort. Det är inte en […][...]

Huset består av en samling poetiska texter som på olika sätt gestaltar arbetet och tillvaron på en socialförvaltning någonstans i Sverige. Formgivningen av boken samspelar med dess innehåll – det är grått och sterilt och ekande tyst, precis så som jag föreställer mig de lokaler där försummade socialtjänstemän tvingas se sig själva försumma de barn […][...]

I ett prosaklimat där mycket handlar om ”driv” och dramaturgi är det ibland skönt att läsa en roman vars premisser är helt andra. Inte för att Helena Österlunds första roman saknar händelser, men för att det är en text som vänder sig bort och struntar i att flirta med läsarna. Kari 1983 är en tjurig […][...]

Bland den skrivande människans alla uppdrag är ett av de viktigaste att synliggöra sin egen makt. Den som skriver är ett subjekt. Hen brukar våld inte bara på sin fysiska omgivning utan också på kroppar, mänskliga viljor och längtan. I den skrivande akten sätts alla de yttre skikten i gungning. Den sociala fernissan av liv […][...]

Är det en enbart självisk handling att skapa litteratur, eller är en sådan handling lika delar uppoffrande och givande, tänker jag när jag kommit halvvägs in i Utskuret ur ett större träd. Boken utgör Eva Ströms nionde diktsamling, eller tionde beroende på hur man räknar, och är uppdelad i nio sviter som sinsemellan skiljer sig […][...]

En karta tecknas genom platser och mark som sammanfogas. Den skapas av människorna, som skadar och verkar, tecknar gränser och raserar dem. Men konturer, åverkan, det som nöter på jorden och förvanskas av tiden är inte bara synligt i den ritade kartan. Det ligger lika mycket i de förhoppningar vi skapar för varandra och sättet […][...]

Brombergs poesisatsning Blå blixt slår ner igen, jag sitter med årets antologi som heter Mot denna sol. Här presenteras sex nya poeter som samsas om 122 sidor. Det finns mycket som är väldigt bra, en del som jag inte förstår fullt ut. En klar favorit är Sanna Hartnor som imponerar i sitt utdrag ur Hamnen. […][...]

Det är Åsa Ericsdotters sjunde bok på drygt tio år och jag tänker att det kanske är nu hon har skrivit boken som inte är riktigt lika bra som de sex föregående. Jag nästan hoppas på att jag inte ska tycka så mycket om den, för då skulle hon vara mänsklig. Men jag öppnar Äktenskapsbrott […][...]

Det finns olika sätt för en romanförfattare att låta sina karaktärer möta omvärlden på. Ett kan vara att placera protagonisterna i en laddad, realistisk miljö och få dem att attackera eller åtminstone gestalta samtiden. Ett annat sätt kan vara att sätta dem i en surrealistisk, mer orimlig natur eller situation, bara låta den verkliga världen […][...]

Kristoffer Leandoer har skrivit en övningsbok, Övningsuppgifter som titeln lyder, som skall vara ett komplement till de teoretiska läroböcker som i skolan åtföljs av praktiska diton. Den teoretiska matematiken läste man om i en bok, sedan fick man själv räkna med hjälp av exempel i den andra boken. Sedan kontrollerade man mot facit och hade […][...]