Ozzy Osbourne är, precis som Keef, ett vandrande mirakel. Den mängd alkohol, droger och medicin som passerat genom hans kropp borde fällt honom för flera år sedan. Men nej, den gode Osbourne fortsätter stappla framåt, kanske lite skakigare än förr, men ändå. Nu har han lyckats plita ner sin egen självbiografi, eller rättare sagt, berättat […][...]

Vid det här laget känns det som att man läst vad som behöver läsas om Mötley Crüe. Aldrig tidigare har väl ett band producerat så många självbiografier som ”the bad boys from Hollywood”? Vince Neil tyckte att han inte fick fram allt i bandets The Dirt och ville berätta sin egen version av uppväxten, bandet […][...]

Stuart Macbride utan B skriver deckare om DS Logan McRae i Aberdeen. Som Stuart B Macbride ger han här ut sin första SF-deckare. I en framtid som inte ligger så långt bort hålls den fattiga befolkningen nere med hjälp av droger i luften och virtual reality-kanaler med porr och våld. De bor i gigantiska lägenhetskomplex […][...]

Zero History är en fristående fortsättning på Gibsons två senaste romaner Pattern Recognition (2003) och Spook Country (2007). Bindväven i denna löst sammanhållna thrillertrilogi är marknadsföringsbolaget Blue Ant och dess grundare, den excentriske och stormrike Hubertus Bigend. Boken utspelar sig, liksom Pattern Recognition, huvudsakligen i London, denna gång i efterdyningarna av finanskrisen. Vid sidan om […][...]

Det här är en liten bok om möten. Colin Moon har skrivit flera böcker om svenskarna och våra egenheter, denna gång fokuserar han på våra möteskulturer. Den här ska nog främst läsas dels av människor som ofta hamnar i sammanträden och dels av dem som hamnar i sådana men inte är födda och uppvuxna i […][...]

Mitt intresse för allt motordrivet är minimalt. Mitt intresse för AC/DC är gigantiskt. Bandet var min allra första hårdrockskärlek och den började spira under det sista halvåret av 1980 och är än idag i full blom, trots en del svackor under 90-talet. Brian Johnson har ett intresse för bilar som är raka motsatsen till mitt. […][...]

Den här lilla boken ska enligt förlaget få Pamela Des Barres I’m with the band att framstå som en nunnas dagbok, och jag kan inte annat göra än att hålla med. Att sedan författarna Neil Strauss och Anthony Bozza är med på ett hörn som förläggare, gör ju onekligen att man blir intresserad. Roxana Shirazi […][...]

Acrassicauda är ett band från Baghdad, Irak. De är klart influerade av västerländska band som Metallica och i viss mån Slayer, med en hel del progressiva inslag. Men samtidigt är de så mycket mer än så. De är ett band från Irak. Ett land sargat av tyranni och invasion och allehanda galenskap. Att det överhuvudtaget […][...]

Jämlikhetsanden, heter The Spirit Level i svensk översättning. En bok som blivit mycket uppmärksammad och som fått fina recensioner i stora delar av världen. Så vad händer när den här boken, där Sverige lyfts fram som ett föredöme, utkommer här? Den svenska högern går i taket. SvD och Skattebetalarnas förening gör gemensam sak och de […][...]

Jag upptäckte The Sweet någon gång under mitten av 80-talet genom en kompis’ kusin som tyckte att vi borde lyssna på ”Sweet Fanny Adams”. Det blev ett kärleksfullt möte med denna brittiska glamgrupp, som så många gånger förkastats av recensenter och den hippa kultureliten. Bandet upplevde en väldigt stor succé under några år på 1970-talet […][...]