Recension

: The man who sang Blockbuster
The man who sang Blockbuster Brian Manly
2009
SomehitwonderS
6/10

En stjärnas uppgång och fall

Jag upptäckte The Sweet någon gång under mitten av 80-talet genom en kompis’ kusin som tyckte att vi borde lyssna på ”Sweet Fanny Adams”. Det blev ett kärleksfullt möte med denna brittiska glamgrupp, som så många gånger förkastats av recensenter och den hippa kultureliten.

Bandet upplevde en väldigt stor succé under några år på 1970-talet och hade även en stor publik här i Sverige. Att svenska ungdomar föll för bandet kan man säkert tacka tidningen POSTER för, som prånglade ut den ena actionpostern efter den andra av detta rockande gäng.

Brian Manly berättar i boken The man who sang Blockbuster om frontmannen Brian Connollys uppgång och senare hårda fall. Connolly föds i Skottland och adopteras bort. Han drömmer om framgång som sångare och hamnar, efter diverse mindre band, i The Sweet tillsammans med Mick Tucker, Steve Priest och Andy Scott.

Med hjälp av låtskrivarduon Nicky Chinn och Mike Chapman slår sig bandet in på de engelska listorna med sockersöta bagateller som "Funny, funny" och "Co-co". Senare bryter de sig loss och börjar skriva sina egna låtar och även spela instrumenten själva, vilket de inte gjorde i början av karriären – något som var ganska vanligt vid den här tiden.

The Sweet härjar under några år på topplistorna i Europa, men missbruk sätter stopp för Connolly och 1978 lämnar han bandet för att på klassiskt manér satsa på en solokarriär. Den karriären visar sig utmynna i absolut ingenting, och istället fortsätter sångaren att hälla i sig sprit.

Boken är intressant och berättar hela historien från Connollys födsel strax efter andra världskriget fram till hans tragiska död 1997. En berättelse om stor framgång i The Sweet till bortglömdhet under 80-talet och sedan vägen tillbaka till ett ganska välmående liv, mycket tack vare att Def Leppard spelade in en cover på bandets gamla hit "Action" och royaltypengar hamnade på Connollys bankkonto. Tyvärr är boken taffligt skriven med mängder av stavfel, konstiga särskrivningar och ett ganska intetsägande upplägg, vilket drar ner betyget rejält.

Manly har en väldigt god tanke med boken, men den framstår som väldigt amatörmässig och detta gör att läsglädjen faller platt vid många tillfällen genom berättelsen.

Niclas Müller-Hansen

Publicerad: 2010-05-21 00:05 / Uppdaterad: 2010-05-23 09:33

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3735

3 kommentarer

The Sweet var mitt favoritband under några år på sjuttiotalet. Synd att boken är taffligt skriven. Vad finns det för särskrivningar på engelska?

Steffe Oregistrerad 2010-11-18 22:51
 

Särskrivningarna i detta fall handlar kanske egentligen mer om udda uppdelningar av enstaka ord, men även ord som inte ska särskrivas görs så i boken.

Niclas Oregistrerad 2010-11-19 13:03
 

Jag håller inte med Niclas om att boken är taffligt skriven. Tycker att upplägget är suvveränt och Manly håller sig saklig och undviker glorifierande och spuerlativa hjältehyllningar. Du som läsare får följa med som en fluga på väggen under Sweets hela karriär. Oerhört spännande och intressant. Intetsägande upplägg? Han berättar ju historien kronoligiskt från början till slut? Fullkomligt logiskt enligt mig.

Tommy L Oregistrerad 2011-09-24 16:09
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?