Om Livsfilosofi vore ett koncept, en lätt dogmatisk och enhetlig filosofi, då vore det betydligt enklare att sammanfatta den. Så är det inte. Istället betonar Arne Næss det föränderliga. Allt är möjligt. Han ser på världen med en grundläggande nyfikenhet och glädje som man sällan ser hos någon på den här sidan puberteten – och […][...]

Karl-Ove Knausgård bestämde sig för att skriva en serie på sex böcker och målet från början var att det skulle ta ett år. Han lyckades inte helt, det tog ett och ett halvt. Varje bok är på över 300 sidor. Det är inte mänskligt att lyckas med något sådant. Jag slukade den första delen runt […][...]

Høyland hade kunnat gjort en traditionell dokumentär skildring av de två norska bröderna från Tessanden, en liten by nordväst om Lillehammer. Men istället för att förvandla Harald (75) och Mathias (80) till något slags exotiskt forskningsobjekt så närmar hon sig dem ytterst försiktigt. Och med stor respekt. Bröderna har levt hela sitt liv på den […][...]

Det har gått sexton år sedan Kari Helene Bieler hittade sin lillebror livlös på golvet. Då avskrevs händelsen som plötslig spädbarnsdöd. Nu minns Kari Helene något helt annat. Något hon förträngt under alla dessa år. Hon kontaktar polischef Martin Egge, en vän till familjen som hon litar på. Men kvällen före deras möte blir Martin […][...]

I arbetarområdet Årvoll i Oslo bor den tioårige pojken Finn med sin deltidsarbetande mor som både är frånskild och änka. Eftersom det är tidigt sextiotal är det en smula udda. Även om hon kämpar på i skoaffären för att få allt att gå ihop, och Finn är klassens bästa elev, så räcker liksom inte det. […][...]

Om jag hade en dotter skulle jag önska att hon blev som Nemi. Ni vet, tjejen som är blek som ett lik, har långt svart hår och ständigt går klädd i lika svarta kläder. Tjejen som är så där otroligt jobbig, men samtidigt så cool i sin wannabeavantgardistism. Tjejen som famlar och ramlar; gör förödande snedsteg  (nåja, ärligt talat […][...]

Tja, vad säger man om en av årets mest omtalade böcker? Man kan ju börja här: allt jag hörde om Min kamp till en början fick mig att tro att den var omtalad av helt fel skäl. Det var snack om att det var ett gigantiskt romanprojekt baserat helt på Knausgårds eget liv, att han […][...]

Ibland tänker jag på människor i fängelser, sjukhus och på de gamla vars enda kontakt med omvärlden är hemtjänstens stressade personal som flimrar förbi med en fryst matlåda två gånger om dagen. Jag tänker på korridorer där rummen har nummerskyltar. På att det bor människor där. Människor som det skrivs rapporter och journaler om. Människor […][...]

Med några få viktiga undantag förekommer inga punkter i Jon Fosses Det är Ales/Sömnlösa. Ändå är texten lätt att följa. Den väl avvägda rytmen och de ständigt återkommande fraserna drar en framåt. Man sträckläser boken. Det är en bedrift av Fosse att få de täta textkvadraterna att sjunga med en sådan lätthet och luftighet. Trots […][...]

Långa rader av människor och djur djur och människor gud är ett ord i en himmel som ständigt mörknar Efter ett par försök att klura ut den korrekta översättningen av Der ganze Weg, och vad titeln innebär för texten släpper jag den och låter mig ledas in i norska Kristin Bergets andra diktsamling. Som börjar […][...]