Min herre! Får jag erbjuda mina tjänster? Men jag vill inte tränga mig på! Jag är rädd att ni inte kan göra er förstådd av den ärade gorillan som råder över det här ställets öden. Han talar ju bara holländska. Om ni inte bemyndigar mig att föra er talan fattar han inte att ni vill […][...]

Jag föredrar för det mesta berättelser i någorlunda realistisk utformning och jag erkänner att jag var skeptisk till att läsa romanen Klara och solen av nobelpristagaren Kazuo Ishiguro, vars berättare är en robot. Snabbt insåg jag att valet av huvudperson varit perfekt för Ishiguro. Med Klara har han kunnat utveckla den stil han är så […][...]

Ett stick från ett bi tolkas som ett tecken att bryta upp och lämna hus och trädgård. Tiden är inne att ge sig av. Väskan packas med de slitna men nytvättade favoritskjortorna och resan förbereds mentalt.  När vår berättare gör sig redo för att lämna huset, sittandes på en pall i trädgården i ett tillstånd mellan […][...]

Det är i slutet av 1600-talet, ännu hundra år innan de omstridda, spretiga kolonier som ska bli USA har blivit det. En långivare bjuds på en flådig middag i ett flådigt hus. Mannen som bjuder kan inte betala sina skulder. Istället vill han att Jacob Vaark tar några av hans slavar som avbetalning. Vaark vägrar […][...]

Frostnätterna borde vara här nu. Trädgårdar och balkongodlingar går mot sin vila. Somliga väl omhändertagna, invirade i säckväv eller inburna i frostfria uterum för några månaders sömn. Andras lämnas där de är. Att streta vidare, eller långsamt tyna ihop till bruna, mulldoftande skrovelhögar. I din långdragna frånvaro tillåter du mig att bruka jorden och förväntar […][...]

Årets Nobelpris i litteratur går till den amerikanska poeten Louise Glück med motiveringen ”för hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell”. Glück föddes 1943 i New York City, och växte upp på Long Island. Hon debuterade som poet 1968 med diktsamlingen Firstborn. I svensk översättning finns Averno (2017), […][...]

Många har någon gång i sitt liv fyllts av nostalgi så att känslorna svämmat över. Ett föremål, en plats, eller några toner kan blixtsnabbt försätta människan i en tidigare fas i livet. De nostalgiska tillbakablickarna förekommer ofta i romanen Vi som var föräldralösa. Berättaren Christopher Banks minns pojkåren när han bodde i Shanghai med sina […][...]

En regnig dag i Paris möter en ung man två främlingar, Jacqueline och Van Bever. Alla tre har tagit sig till Paris med vilja att förändra sitt liv. Vad förändringen innebär är diffust, det viktiga för trion är att inte stanna upp, en otillfredsställelse i nuet är alltid närvarande. De tre personerna uppehåller sig i […][...]

Äntligen gav jag mig i kast med klassikern Siddhartha av nobelpristagaren Herman Hesse. Den lilla boken hade stått och väntat i bokhyllan ett tag. Siddhartha är namnet på sonen till en brahmin, en man tillhörande den högsta kasten i Indien. Romanen utspelar sig samtidigt som Gautama Buddha samlar skaror av munkar omkring sig, det vill […][...]

Krävdes det ett Nobelpris för att jag skulle se storheten i Kazuo Ishiguros berättande? Jag försöker slingra mig undan det konstaterandet. Det låter ju tondövt och opportunistiskt. Fast fortfarande, efter femton år på dagensbok.com, har nog ingen av mina recensioner blivit så utskälld som den av hans Never let me go, och jag har många […][...]