Sommar ger tid att tänka på minnen, bland annat från barndomen. För min del är många starka minnesbilder förknippade med resor till släktingarna i Finland. Ett av dem är när jag stod på passagerarfärjans utomhusdäck och höll i räcket. Om jag tittade nedåt på vattenvirvlarna kände jag suget mot djupet. Om jag däremot tittade uppåt […][...]

En fysisk känsla fyller texterna i boken Tillstånd som gavs ut i början av år 2020. Årstiderna växlar. Det är ömsom lätt att ta sig fram i skogen, ömsom snårigt. Kläder blir blöta av regnet. Omöjliga är stockarna som ska baxas upp i klyvningsmaskinen. De är knotiga och fastnar som om de har en egen […][...]

Det är först när jag läser Juliana Spahr i svensk översättning som jag ser spåren i Athena Farrokhzads tonalitet till Spahrs raka, uttalande poesi. Varför har jag inte tänkt på den kopplingen tidigare? Kanske för att mitt möte med Farrokhzads poesi föregick mitt första möte med Spahr. Den allra första dikten jag läste av Spahr […][...]

I ett av de hus jag växte upp i fanns det alldeles i anslutning till tomten något jag kallade Döda skogen. Gården, som hette Freden, arrenderades från släkten Alströmer, ägare av mark och gårdar i Östad Säteri en bit utanför Alingsås. Jonas Alströmer är släktets urfader och adlades under det namnet. Han föddes i slutet […][...]

Hur fångar man en läsare? Genom att fokusera på att berätta om en sak för att sedan helt ändra grepp är en taktik. När detta händer en bit in i Det är vi som är klimatet känner jag mig redan trött på berättarstilen. Detta trots att jag har insikt om vad boken faktiskt ska handla […][...]

Du kanske tänker när du hör talas om Patrik Svenssons Ålevangeliet, att, ja, jo, men alltså, den är säkert välskriven och så, men jag tror nog inte att jag behöver läsa en hel bok om alla tänkbara fakta som finns om en slibbig, slingrande fiskvarelse med läskiga ögon? Det låter som en sund reaktion, tycker […][...]

Andra delen i en trilogi är ofta den sämsta. Det händer inte så mycket. Världen har man redan lärt känna, karaktärerna förändras inte och boken verkar inte åstadkomma så mycket mer än att leda upp till seriens sista del. Nu kan jag såklart inte svara på om Obeliskporten är den sämsta delen i trilogin när […][...]

Nausicaä är en prinsessa som blir indragen i världspolitiken och en stundande naturkatastrof. Hon kommer från Vindarnas dal, en randstat – bara femhundra invånare stark – som upprätthåller självbestämmande gentemot det Torumekiska imperiet. Som motprestation måste Vindarnas dal ha ett flygande kanonskepp i beredskap åt kejsaren. Hövdingen Jhil kan inte längre agera pilot. Han ligger […][...]

Finns det något mer värdefullt än frihet, undrar Raoul Martinez i den här oerhört ambitiösa tegelstenen. Boken inleder i och för sig med ett kapitel om huruvida vi egentligen, ur ett existentiellt/filosofiskt perspektiv, kan sägas ha någon frihet över huvud taget. Vi är ju i grunden biologiska varelser, och vårt agerande betingas av detta oundvikliga […][...]

En hoppfull bok om klimatet. Går det? Ja, Naturskyddsföreningens guide till ett hållbart liv är faktiskt just det. Den innehåller 365 råd eller tips på hur man lever mer hållbart, från små, små saker till genomgripande förändringar. Det är tydligt och enkelt – och positivt. Ingen kan göra allt men alla kan göra något och […][...]