Massor händer som vanligt i veckan på Dagensbok. Häng med! Idag skriver Emelie om Julia Thorells debut, serieromanen Juni. Det är en roman som gör upp med Junis uppväxt i ett hippiekollektiv, den fria och gränslösa barndomen ger konsekvenser i Junis vuxna liv. En både tragisk och rolig uppväxtskildring som tyvärr inte bjuder på så […][...]

Joyce Carol Oates är en av de mest produktiva författarna i vår tid. Sedan 1976 har hon gett ut 32 böcker, om jag räknar rätt. Jag har tidigare börjat läsa Blonde, hennes bok om Marilyn Monroe. Jag började, tyckte det blev tråkigt och hoppade lite. Tappade sammanhanget, försökte igen. Slutade. Det var ett antal år […][...]

Okej, storyn är denna: Amanda åker till Kanarieöarna, tillsammans med en Lonely Planet-bok, guldbikini och nya bröst. Hon lämnar efter sig en trasslig relation med Eva, som annars är ihop med Eva. Amanda distraherar sig på bästa sätt, men måste återvända till Sverige i förtid och försöker där fortsätta distrahera bort ett rätt trasigt liv. […][...]

Kulturanalys gör sig ofta bäst i små, distinkta och färglada munsbitar. Sanningshalt är långt ifrån något absolut, konversationsvärde över ett glas rött däremot ett måste. Du kan visserligen klubba eventuella motståndaren i huvudet med den mest oemotsägliga statistik du kan hitta, men ingen kommer att tycka bättre om dig för det. Håll det istället kort, […][...]

När Truman Capote var barn i början på trettiotalet var många osäkra på om han var en flicka eller pojke. Vem var denna flickpojke med blond lugg slängande framför ett par kluriga blå ögon? Nog måste det väl vara en flicka, med en sådan ljus lite retfull och samtidigt lockande röst? När Truman ett halvsekel […][...]

Åttahundrasextiotvå sidor. Det måste kräva ett gott självförtroende och en oerhört stabil läskrets för att våga skriva en så lång roman. Joyce Carol Oates brukar betraktas som en av USA:s verkligt betydelsefulla författare av idag och har skrivit ett antal ingående och omfångsrika skildringar av det amerikanska samhället. Skulle någon våga och kunna skriva närmare […][...]

När jag läser Roy Jacobsons noveller infinner sig samma stämning som i filmen De missanpassade från 1960 av John Huston. Där kämpar Clark Gable, Montgomery Clift och Marilyn Monroe mot den nya tiden och ett samhälle som de inte längre får plats i. De blir förlorare för att de enträget försvarar sin livsstil och sina […][...]