Diktarjaget i Hej då, ha det så bra! börjar närma sig livets slutskede. Hon söker ett avsked. Boken handlar alltså mycket om döden och hur vi kan närma oss den och acceptera det oundvikliga. Men det är inte med ångest i stämman som Lugn talar. Det har hon kommit förbi. Det är istället med ett […][...]

Johannes Anyuru har valt att debutera på ett ganska modigt sätt. I sin diktsamling använder han ett kanoniskt verk, Homeros' Iliaden, som "ram och resonansbotten", som han själv skriver. Han sällar sig till en stor skara författare som, med olika resultat, använt ett tidigare verk eller en myt som bakgrund till handlingen eller som tematisk […][...]

Redan omslaget fångar mig, liksom titeln Efter stölden, och min nyfikenhet väcks inte förgäves för det är en högst mänsklig diktsamling som bokpärmarna rymmer. Jag menar att jag får en känsla av en människa genom att läsa orden på de blanka boksidorna. Känslan av en samtida diktare med sin historia och sin värld. Denna värld […][...]

Lycklig kärlek. Är det normalt, är det seriöst, är det till någon nytta - vad ska världen med två människor som inte har ögon för världen. Ack, så klockrent det kan sitta ibland. Bara sådär. Som i inledningen till ovan citerade dikt, ”Lycklig kärlek”, där Szymborska beklagar sig över par som funnit introvert tvåsamhet. Det […][...]

Det tar inte många minuter att ta sig igenom Burner, Johannes Heldéns debutdiktsamling, och efter första genomläsningen så undrade jag varför Bonniers hade satsat på dessa minuter som det tog mig att läsa den. Men diktsamlingen inbjuder till återläsning och att man ska finna ett sätt att läsa, få någorlunda sammanhang i läsningen, bland annat […][...]

Polen äger ett flertal poeter som gjort sig namn på den internationella scenen, Wislawa Szymborska, Tadeusz Rózewicz, Czeslaw Milosz m fl., vilket under senare år renderat landet två nobelpris i litteratur, 1980 till Milosz och 1996 var det Szymborskas tur. Bakom denna äldre generation kommer en nyare, mer politisk medveten skara, och bland dessa är […][...]

Catharina Gripenbergs diktning har lyfts fram som något särdeles märkligt och storartat,liksom också en mindre vetande radioredaktör talade om en sann gudagnista till poet. Föralldel har jag hört Gripenberg recitera sina dikter och det är hon i sanning rätt bra på, när man mer dras åt ytan än reflekterar över innehållet, ohjälpligt som man vill […][...]

En kvinnlig poet sa på radio häromdagen att man i Sverige oftast betraktar poeten med en viss skepticism och tveksamhet, poeter är verklighetsfrämmande för många människor, poesi är en främmande kultur. Så är det inte i andra länder, där är poeter mer accepterade, poesin en naturlig del av litteraturen – även för dem som inte […][...]

Vi höll på med prosalyrik under flera månader på skrivarkursen på Wiks folkhögskola, men jag vill inte mena att jag vet exakt vad formen innebär, särskilt när det finns något som heter kortprosa i vår värld. I all fall så är det klart att texten ser ut som isblock (ungefär som den här texten), men […][...]

Recensenten har just dragit ut en tand, han nämner det som i förbigående för det proffs, som han ser sig själv, bör det inte ha mer påverkan på recensionen än att det bör nämnas i förbigående innan han börjar. Nu börjar han. Denna diktsamling lämnar mig ofta oberörd, det är bara när Ulf Eriksson tangerar […][...]