Konsten att läsa Ko Un är att lära sig pausa. "Stundens blomma" är inte den optimala samlingen att öva praktiken med. Trots kvalitetspapper och vackra illustrationer på helsideformat, tillverkade av författaren själv – är det här en betydligt brokigare samling än den tidigare "Fråga månskenet om vägen" utgiven på lilla Heidruns förlag. Som också den […][...]

Platsen är sjukhusets bårhus. Där ligger en äldre man. Kanske är dödsorsaken hjärtinfart. Önskad undersökning: klinisk obduktion Anamnes: 71 årig man, ursprungligen från Syrien, bosatt i Sverige sedan 40 år. Frånskild, en son. Klinisk obduktion. Javisst känns det lite … rysligt rentutav, om man inte är läkare kan tänkas. Men döden fascinerar, se bara på […][...]

Spoken word för mig innefattar allt jag gör på scenen när jag inte sjunger – poesi, ståuppkomik, liggnertragik, radiokrönikor och blandningen av allt det där. Det är alltid bra med ett anglosaxiskt ord för det man gör för då låter det som en fräsig ny grej när man likaväl hade kunnat kalla det Snack. Så […][...]

Ko Un är den perfekte poeten att ha till hands i fickan då tåget börjar närma sig Stockholm Central, eller flyget gå ned för landning på Arlanda, eller någon annan metropol. Ta ett djupt andetag, slå upp första bästa sida: läs! Daggmasken slingrar sig sakta fram, slingrar vidare, vilar så. Himlens bästa vän. Nu kan […][...]

"Shall I compare thee to a summer's day?" "To be or not to be…" "A horse! a horse! my kingdom for a horse!" Ja, många är de citat som Shakespeare lämnade efter sig. Denne "gigant bland giganter" har gjort ett sådant intryck på eftervärlden att även om man skulle vilja, är det inte lätt att […][...]

I efterordet av Tingens bok, skrivet av Per Bergström, finner man en del upplysningar om Stegers dikter, som i genomläsningen nog går de flesta förbi. Åtminstone de som inte är insatta i slovensk historia. Det gör dock inte så mycket, möjligen är ett torkhus någonting som kan behöva få en nyttoaspektens och gestaltande förklaring. Tingen […][...]

En försiktig bok är inte "ljusetmörkretljusetdag", men absolut inte heller vildsint, arg eller bländande ljust stark. Dikternas ljus är alla i en dämpad ton. Ibland tänker jag att det är som att gå i en korridor eller gångtunnel om natten. Att det är lite otäckt där i tunneln, men ännu läskigare utanför – och att […][...]

Den utglesade poesin breder allt mer ut sig i de svenska bokhyllorna. Den känns lite torr och akademisk på något vis; mycket precis, humorlös och rakt igenom pretentiös. I Danmark har de, har jag hört – en annorlunda tradition även om minimalismen lyckats slå igenom så gott den nu kunnat, också där. Kanske har det […][...]

Johannes Heldéns andra diktsamling fortsätter på ett sätt på den förra, men den är ännu mera renodlad. Det är en slags språkmaskin en ordalstrare, som långt bakom har en struktur av berättelse, som är svår att upptäcka men den känns ändå. I förra diktsamlingen så fanns det en del som var tydligt berättande det var […][...]

Många är så himla rädda för poesi. Varför är vi det, rädda att inte förstå, missuppfatta, tolka fel? Marie Lundström, litteraturkritiker på Sveriges Radio beskriver det som att det finns en liten kutryggig i alla människor, en som inte kan låta bli att vecka magen och fundera på frågorna som saknar intelligenta svar. Vissa menar […][...]