Vad gör man med en dikt som ropar på hjälp, en dikt med slutstrofen; säg inte att du inte förstår det här. ? Man känner sig träffad, tilltalad. Man läser igen, såklart läser man igen. Och man förstår, men man förstår inte. Kanske ska man egentligen vara lättad över att inte begripa, men frågan är […][...]

Det händer någonting med den svenska poesin hela tiden, olika strömningar kommer och går och återuppstår under nya namn. På 60-talet kom en kraftig motreaktion mot den högstämda poesin, symboliken och mot jagets framträdande ställning i dikten. En liknande schism är återaktualiserad idag, den mellan språkmaterialister och poeter som föredrar metaforer. Erik Beckman skriver fula, […][...]

Egentligen skulle det vara en än mer intressant diktsamling om författaren verkligen var en på hög nivå utövande ishockeyspelare, skrev vackert om sin älskade sport. Hockeyspelare och poet, något av en osannolik kombination – så säger fördomarna. Nu är det inte heller riktigt så. Tom Malmquist slutade spela hockey och valde poesin. Fördomarna infrias. I […][...]

Beskrivningar av rum. Annat beskrivbart. I husen mittemot är fönsterna mycket små. Alla här har små händer. När du kommer hem ska vi äta, sova. Det finns ingenting att vara rädd för. I slutet av "Världsrekord utanför Madrid" finns denna dikt: en finstämd bild av modern och barnet strax efter födseln. BB-barnens minimala lemmar, den […][...]

Det sägs ibland att persisk poesi är svår(are) att förstå för en västerlänning, att man missar en del aspekter av texten om man inte läst eller på annat sätt har kunskap om Koranen och dess budskap. Kanske är det så. Men den som till exempel är rädd för att tolka persisk poesi "fel" eller bara […][...]

Solen på himlen. Vattnet i sjön. Och jag har precis läst ut en Cohenbok. ”Ta dina U2-biljetter och din Cohenbok smyg ut ur huset säg ingenting” som Lundell sjunger i sitt mästerverk ”Isabella”. Det är ingen liten sak, en Cohenbok. Den kan man inte recensera i en handvändning. Senaste Cohen-diktsamligen kom ut 1984 och det […][...]

Det står här på baksidan, att kapseln är en skokartong fullstoppad med papperslappar. Men det finns en karta, insprängd i Johanssons poesi. Den går inte att följa, för han river sönder den, gör små provocerande papperslappar. Som snö och himmel faller dessa vägledande bitar över vårt förstånd. Och jag tycker de liknar vita blomblad där […][...]

Måste man ha läst Flaubert, Dante, Rilke, Camus, veta vilka Zenos, Phalaris, Caravaggio, Baglione , Halley , Abélard, Héloise, Orfeus, Eurydike och Coyolxnuhqui är för att förstå Malte Perssons dikter? Måste man ha den blå snille och smakboken bredvid sig för att slå upp ord som; montgolfier, spinalspinett, trotyl, cetylkolin, armagnac och differentialkalkyl? Måste man […][...]

Att ligga efter en svår sommarhetta i svala lakan och lyssna till den röntgengröna sommarnatten som trycker in sin tunga doft genom öppna fönster. Att inte kunna somna, att om och om igen vända på kudden och tänka på att det egentligen är något större problem, det att inte kunna somna. Så är Forsströms dikter […][...]

Lukas Moodysson har under senare år borrat sig fram genom samtidens allra svartaste gränder. Pornografiskt äckel, trafficking och ett slags allmänt själsligt tinnitus har varit ämnen för hans senare filmer. Delvis följer hans diktsamlingar i samma spår, men som en perifer kommentar till de mer uppmärksammade filmerna. Liksom i Moodyssons förra diktsamling, Vad gör jag […][...]