Om jag skulle räkna upp de stödord som jag klottrat på den gula insidan av den helsvarta boken Colosseum, Kolosseum inför skrivandet av denna recension och samtidigt försöka imitera Hallbergs stil så skulle det bli ungefär såhär: djur kroppar kött våld krig krossa kroppsdelar jag blir du blir ingen övervakning sprudlande vårkänslor bevakning ellips fängelse […][...]

I Natt gestaltar Susanne Halvardsson den mörka mytomspunna delen av dygnet. I nio delar med namn som Rum, Röst, Instrument och Rosor närmar sig poeten nattens väsen. På varje sida hittar vi korta stycken på mellan tre och tio rader. Hos Halvardsson är natten sluten och svår att tränga in i. Natten ”skulpteras av diabas”, […][...]

Det första jag uppmärksammar hos Helena Österlunds diktsamling Ordet och färgerna är just titeln i den första av de två långdikterna: Ordet. Jag tvekar till att ordet står i singularis, för hos mig är ord alltid i pluralis, de är orden, de följer efter varandra, bildar bilder, meningar, skeenden. Därför blir min ingång till Ordet […][...]

Imorgon är det säsongsstart för Copacabanas Litterära Tisdagsklubb (CLT) under ny ledning av Amelie Björck och Malin Nord. Den nya terminen kommer att bjuda på nyheter som förpoet inför varje gång, först ut är Emil Jensen. Litteratursamtalet kommer att handla om minnet och glömskan, inbjudna är poeten Eva Ribich och författaren och dramaturgen Magnus Florin. […][...]

När jag gick till jobbet imorse kände jag för första gången den där höga klara kylan som påminner om att det är en höst på ingång, även om det förhoppningsvis är många varma dagar kvar med bad i små sjöar och ljumma kvällar. På tunnelbanan var det för en gångs skull fullt med barn som […][...]

Långa rader av människor och djur djur och människor gud är ett ord i en himmel som ständigt mörknar Efter ett par försök att klura ut den korrekta översättningen av Der ganze Weg, och vad titeln innebär för texten släpper jag den och låter mig ledas in i norska Kristin Bergets andra diktsamling. Som börjar […][...]

Du bor i ett tevespel, musklerna i ditt ansikte rör sig via joystick. Joysticken är din hjärna. Den är programmerad. Du zappar mellan brus, brus, förnedringssåpa, porrfilm och brus. Knastret av chips och cellofanpapper i sängen. Du har ingen lust att äta någonting. Du stänger av, zoomar ut, zoomar in. Hjärnan går på repeat. Rew, […][...]

Är detta fantastiskt, nära ett mästerverk? Eller är det patetiskt, högtravande, försöker han bara vara smart och blir därav pinsam? Detta är frågor man ställer sig när ett verk är pretentiöst. Pretentiöst betyder ju egentligen att man har en mening med det man gör. Pretentiöst är inget skällsord. Att man har pretentioner, att man vågar […][...]

Vid Mardrömmens mål utgår från 23 skräckfilmer, av de mer kända kanske Psycho, Frankeinstein och Motorsågsmassakern. Någon massaker ägnar sig dock Holmstrand inte åt. Inga splatterscener, äckelvåld eller blodkaskader pumpar genom sidorna. Istället sipprar, kladdar och försvinner saker bort, bort från kroppen. Ett sakta, nötande av meningsfullheten, förståndet. På köksbordet sipprar nektar fram ur ett […][...]

Förra veckan bjöd Kulturhuset i Stockholm in till Debutbar, ett säkert tecken på att ytterligare en boksäsong har passerat. Jag tycker alltid att det känns så högtidligt med Kulturhusets Debutantbarer, som att det blir examen och avslut. Gäster var bla Elin Ruuth, Helena Österlund, Monica Wilderoth och Eli Levén, som samtalade om sina böcker med […][...]