#MeToo-rörelsen förra hösten ledde snabbt till flera antologier, men i alla fall de jag läste gjorde mig en liten smula besviken. Jo, de innehöll betydelsefulla vittnesmål, ofta fragmentariska skildringar av övergrepp eller kedjor av övergrepp – men sen då? Var fanns sammanhangen, analysen? Kraven och vägarna framåt? Serieantologin Draw the line tog ytterligare något år […][...]

En liten bonus med att vara bokrecensent är förmånen att få läsa böcker innan utgivningsdatum. Denna ynnest blir ännu något ljuvare av att böckerna brukar ha en stämpel som markerar att det är ett recensionsexemplar, som låter dig glänsa lite med din VIP-status. Problemet är att de flesta förlag inte kan stava till detta högst […][...]

Vi som är födda i slutet av åttiotalet minns när socialdepartementets kommitté mot barnmisshandel någon gång kring millennieskiftet gav Petter och Ayo i uppdrag att spela in singeln[...]

Jag tror inte det bara är önsketänkande om jag påstår att det gått en liten våg av nordiska väsen genom litteratur och film på senare tid. Troll, tomtar, rån, älvor och gudar har dykt upp i lite alla möjliga sammanhang, och även om vi kanske fortfarande sneglar allra mest mot det stora landet i väster […][...]

Vi har mött världens äldsta historia många gånger. Det krossade hjärtat. När vi förlorar den självklara platsen i kärleksbubblan forsar lidandet fram utan kontroll. Några reagerar med att bygga upp ett hårt skal och tänker: ”Jag ska aldrig bli kär igen!” Andra blir introverta och studerar den svartaste smärtpunkten. Det finns givetvis många andra kategorier; […][...]

I framtiden kommer en kunna studera samhällsklimatet genom att läsa serier från olika tider. Det fjärde albumet om Zelda Steyner är fullt av nedslag från den samtida politiska och kulturella debatten. Här avhandlas till exempel näthat och tv-serien Game Of Thrones, ur ett feministiskt och maktkritiskt perspektiv. Och så klart med massa humoristiska punchlines som […][...]

Jag har läst en hel del självbiografiska (eller förment självbiografiska) serier på senare tid och ja, det är en viss estetik förknippad med det. En viss, väldigt avskalad tecknarstil, enkla symboler, väldigt ofta väldigt mycket monotoni: sida efter sida med lika stora rutor, ruta efter ruta med två motställda figurer som bara pratar. Det är […][...]

Ett år har gått sedan den stora boomen Fifty shades of Grey, men behovet av erotisk litteratur har knappast mildrats. Snarare är det kanske nu vi kan skörda frukterna? Erotik är spännande, tycker jag, för att det främst handlar om funktionell läsning. Det är klart att jag som kritiker tittar på språk och kvalitet och […][...]

Omslaget till serieromanen Juni är sådär härligt hippiepastelligt i färgerna, bokstäverna i titeln och författarnamnet är mjuka, bulliga med stjärnor. En tjej, ovisst om det är Juni eller Julia sitter i batikmönstrad klänning på en gammal blekrosa Saab, håret är långt och utsläppt. Och mycket riktigt så är detta en uppgörelse med en alltför fri […][...]

Vi är nog ganska många som saknar att läsa om Lina Neidestams dubbelmoraliska superfeminist Zelda. Mina tunnelbanemorgnar har blivit betydligt tråkigare sedan tidningen Stockholm City lades ner och jag inte längre får fnissa åt Zelda, som var ett återkommande inslag. Därför är det med största möjliga iver jag öppnar denna andra serieroman för att få […][...]