Så författaren Peo Bengtsson skulle vara en kvinnligare version av Lena Andersson. Vad pratar jag om? Låt mig förklara: Det är så jag känner efter att ha läst just dessa två författare efter varandra. Hans språkliga formuleringar är precis lika exakta som hennes, får mig att vika hundöron och att skriva ner meningar och uttryck […][...]

Fem år efter Hugo Rask träffar Ester skådespelaren Olof Sten. Redan vid det första mötet känner hon igen sin kropps reaktion: hon håller på att bli handlöst förälskad. Olof gör ingen hemlighet av att han är gift med Ebba Silfversköld, men börjar samtidigt träffa Ester. De inleder en relation, som samtidigt inte är en relation […][...]

”Mitt skrivande är ett utredningsarbete”, inleder Lena Andersson sin textsamling Förnuft och högmod. Det är nog den mest sympatiska programbeskrivning jag kan tänka mig. På det sättet skriver också Carl-Göran Ekerwald, liksom av nyfikenhet, som om drivkraften inte i första hand är att övertyga någon annan utan att själv förstå. Lära sig. Följaktligen har hans […][...]

När Fredrik Reinfeldt härom året berättade att han tillbringat semestern med att läsa Camilla Läckberg-deckare uppstod en ganska stormig debatt kring politikers förhållande till kultur. Borde man kunna förvänta sig mer av en toppolitiker? Är det tvärtom bra ifall de inte har snofsigare referensramar än folk har mest (vad nu det betyder)? Var det ren […][...]

Västerländska idéer om kärlek bygger allt som oftast på föreställningen om ett särskilt eftersträvansvärt tillstånd. Det fladdrande hjärtat, den rodnande kroppen, den förälskade människan som på ett mer eller mindre psykotiskt sätt uppgår i den (eller de) andra. Hon kanske slutar äta, slutar sova, slutar oftast helt tänka, förutom på en enda sak. För den […][...]

2013 är ännu inte slut förrän kraven börjar ramla in på att sammanfatta det. Vilka var årets tio bästa böcker? Bästa filmer? Viktigaste nyheterna? Är vi snabbare än någonsin på att stressa fram bokslut? För några år sedan kom tegelstenen Tusen svenska klassiker – närmare bestämt i början av hösten 2009. Jag kommer ihåg tidpunkten […][...]

När jag började skriva recensioner var jag lite ängslig för att läsa andras innan jag själv skrivit om en viss bok. Nu tycker jag nästan att det är den intressantaste delen, den som väcker mest tankar – när man kan surfa runt och se hur ibland fullkomligt väsenskilt olika recensenter uppfattat samma text. Vad gäller […][...]

Idag har vi alla möjligheter att välja i princip vilket liv vi vill. Gifta oss med någon av samma kön, få barn med en kompis och kanske vara ihop med en tredje part, bo flera familjer i samma hushåll, eller varför inte bo själv. Om du inte kan få barn naturlig väg går det bra […][...]

Veckobrevet är lite försenat den här veckan, jag ber om ursäkt för det, det är helt och hållet mitt fel. Jag har gått och blivit kär och då fungerar inte hjärnan riktigt som den ska. Dagarna glider ihop, en tur på stan hand i hand knuffar ut viktiga mail, och inflik i diskussioner som börjar […][...]

Höstens mest omtalade svenska roman är inte bara världens äldsta historia utan också något av det smartaste som skrivits i romanväg i det här landet på flera år. Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande är så intelligent att jag ofta funderar på om den inte är lite för smart för sitt eget bästa. Handlingen känner ni säkert […][...]