Boksmällan efter bokmässan börjar lägga sig och vi är inne i den omsusade Nobelpris-tillkännangivandeveckan. Den här veckan skriver Björn om Karl Ove Knausgårds sista del i mastodontverket Min kamp. Marcus har läst debutromanen Låt inte drömmen fly av Amanda Sandström, en bok som flyttar honom direkt till Nice och hur det känns att vilja upptäcka […][...]

Det är 12 år sedan Zadie Smith slog knock på läsarna med White Teeth, sju år sedan On Beauty, och sedan blev det mest tyst. Jag har inte läst på mycket runt vad hon har sysslat med sedan dess utöver vad som står på bakflärpen på boken, men utifrån NW tror jag det ser ut […][...]

En bok förbjuds. En författare sätts i fängelse. En journalist mördas. Drastiska, fruktansvärda händelser – men samtidigt minst sagt toppen på ett isberg. För hur många tystnar när en fängslas, en mördas? Hundra? Tusen? Hur många tänker sig för en extra gång, slipar ner formuleringarna lite till? Vänjer sig vid självcensuren så mycket att de […][...]

Julafton har passerat, förhoppningsvis i samvaro med nära och kära. Kanske kom tomten med ett par hårda bokpaket? Nu återstår bara ett par dagar av 2011, året då Tomas Tranströmer äntligen fick sitt Nobelpris i litteratur. Det dags att göra bokslut och vi på Dagensbok sammanfattar bokåret genom att på nyårsafton presentera massor av topplistor. […][...]

”Mitt skrivande är ett utredningsarbete. Jag måste ta reda på varför så mycket är så konstigt.” Så inleder Lena Andersson sitt förord till textsamlingen Förnuft och högmod och det är någonting med det som fångar mig direkt. Precis som första gången jag hörde henne prata, på någon bokmässa, och sedan gick raka vägen och inhandlade […][...]

För bara några decennier sedan var Sverige ett Homogent land där alla var blonda och kristna, röstade på Socialdemokraterna och såg på Hylands hörna i teve. Så fick vi Invandrare, nya maträtter, moskéer, segregation och utanförskap. Och så småningom även Invandrarförfattare, som på bruten svenska tecknade ned sina lite deprimerande men ändå färgstarka erfarenheter från […][...]

- Är det inte underbart med alla dofter här från hela världen, alla nya kryddor som piggar upp den urtrista svenska matkulturen, trallar en reporter ute för att dokumentera mångfalden i Lottas bostadsområde, miljonprojektsförorten Stensby. - Jag gillar inte matos, svarar Lotta oförstående. Reporterns exotiska förort är ju hennes hem, hennes vardag. Där matos är […][...]

Det finns en ny, politisk teater som har liksom smugit sig på. Som inte reser runt med tältprojekt eller paraderar med röda fanor, men som är förvånansvärt öppet politisk. Briljant. Jag har tänkt på det ganska ofta i teatersalongerna de senaste åren, senast häromdagen på dramatiseringen av Maria Svelands roman Bitterfittan. Det är en konkret, […][...]

Vad har politiska extremister världen över – islamistiska fundamentalister, Ku Klux Klan och nynazister, vapengalna konspirationsteoretiker i mellanvästern, dogmatiska anti-anti-semitiska organisationer, med flera – gemensamt? En hel del, om man får tro Jon Ronsons galna, underhållande och ganska skrämmande reportagebok Them. Adventures with extremists: ”We could work with those Islamic guys,” said Pat from Alabama. […][...]

Slutspelat, Lena Anderssons fjärde roman, har fått ganska blandat kritik. Antingen når den inte riktigt fram, eller så är den övertydlig, eller också är den hennes bästa hittills. Originell är den sannerligen, och det får väl sägas vara Lena Anderssons signum. Originell på gränsen till fascinerande konstig. Inte på något sätt svårläst eller abstrakt – […][...]