Någon har sagt att förlossningshistorier är kvinnors motsvarighet till lumparhistorier. Gemensamma erfarenheter som aldrig diskuteras högt eller offentligt, som förs vidare halvt viskande eller i slutna rum, vanligtvis med skräckblandad förtjusning. Lumparhistorier har jag tyvärr ingen aning om – med tanke på värnpliktens avskaffande är det väl en utdöende genre? – men att de där […][...]

Jag gillar omslaget till 90-talstjejernas feministbibel framför andra, Fittstim. Inte bara för att estetiken är så omisskännligt in-your-face-90-tal. För mig har den också alltid fångat något grundläggande hos feminismen. Bilden av den vanvettigt obekvämt rakade bikinilinjen förkroppsligar på något sätt kopplingen mellan ideologiska system och trivial vardag. Vi har den här föreställningen om att män […][...]

Jag vet inte om det beror på att jag råkar läsa antologin Ingens mamma samtidigt som jag läser Beata Arnborgs biografi om Kerstin Thorvall, men nog handlar den ganska mycket om att alla människor faktiskt kanske inte borde bli föräldrar? Kanske bara kan få vara bra på något annat? Diskussionerna om Thorvall handlar förvånansvärt ofta […][...]

Kvinnorna håller på att ta över världen. Oavsett om det framförs med försiktig optimism eller skräckblandad avsky känns det som att det påståendet förföljt oss det senaste decenniet. Och det är svårt att inte associera till de där berömda klassrumsstudierna som visar att när pojkar och flickor tar lika stor plats i klassrummet så upplever […][...]

Jag har en bekant som hävdar att Gustave Flaubert behandlar Emma Bovary illa. Orättvist, liksom. Det är inte särskilt logiskt, hur en romankaraktär skulle kunna vara något mer än författaren som skapat henne. Eller också är det väldigt logiskt? Måste inte fantasins alla möjligheter alltid vara större än boksidan, än verkligheten? I alla fall kommer […][...]

Varje år, på måndagen i homecoming-veckan – den som slutar med skollagets match i amerikansk fotboll, korandet av årets homecoming queen och höstterminens stora skoldans – klistras en lista upp över hela Mount Washington High School. Den bär ett mytomspunnet stulet skolsigill, ingen vet vem eller vilka som gör den, och den listar den ”sötaste” […][...]

Den unga Jane sitter och betraktar sin mor lite längre bort på picknickfilten. Moderns haka har på ett underligt sätt börjat gå ihop med halsen, ser hon. Linjen är liksom inte distinkt. På benen som syns under kjolen är håret illa rakat och blåröda åderbråck löper som farlig spindelväv. Likt häxan i Snövit har modern […][...]

Jag uppfattar ofta konceptet novell som knepigt. Oftast har en roman bättre chanser att lyckas med att få läsaren i ett fast grepp, att utveckla huvudpersoner och få dem att göra intryck på läsaren, att levandegöra platser och tidpunkter o.s.v. Här måste novellförfattaren arbeta mycket medvetet och effektivt för att uppnå samma effekt på sin […][...]

Redan samma dag som tvillingtornen rasar på Manhattan blir Susan Faludi uppringd av en journalist som lite skadeglatt konstaterar att nu kommer det väl vara sluttjafsat om den där feminismen på ett tag, va? Han är, ska det visa sig, långt ifrån den sista. Efter attacken mot World Trade Center den 11 september 2001 blev […][...]

Andra världskriget är slut och i 50-talets Dublin lever en familj som drabbas av ekonomisk kris. De är inte ensamma om det. Faktum är att i jämförelse med andra, är de ganska välbärgade i och med att de har ett hus, med ett rum som de kan hyra ut. Här börjar berättelsen. Det lediga rummet […][...]