Nej, någon Arn fick aldrig kasta sig i det heliga landets grunda och varma insjö. Det beror naturligtvis på att han, som många men knappast alla av Guillous läsare förstått, aldrig har existerat. Att alla inte riktigt fått detta faktum klart för sig beror sannolikt på att korstågen i sig är så pass fascinerande att […][...]

De som gillade Jan Guillous böcker om tempelriddaren Arn Magnusson eller Arn de Gothia kommer ganska säkert också att uppskatta den här boken. Likheterna är nämligen många. Men här handlar det inte om någon korsfarare från Norden utan riddaren i fokus har sina rötter på den Iberiska halvön. Francisco de Montcada, arvinge till en av […][...]

I slutet av 1000-talet inleddes de kristna korstågen mot Palestina. Jerusalem skulle återerövras från muslimerna och ställas under Västeuropeisk kontroll. Företagen blev blodiga och till en början gick det bra för de kristna riddarna. Efter några års strider utropades Kungariket Jerusalem eller Outremer som det också kallades. Denna stat, långt från den västkristna sfären, blev […][...]

I de historiska romaner som producerats under 1900-talet kan skönjas en utveckling som tenderar att lyfta fokus från själva historiciteten. Detta framkommer bl.a. genom minskad arkaisering av språket, uppenbara analogier med samtiden eller avslöjande, metafiktiva inslag. Utvecklingen har i många fall varit positiv, historien har blivit ett fruktbart redskap för många författare. I fallet Konstantinopel […][...]

Svulstigt, torrt och macho hade nog varit det slutliga omdömet angående Jan Guillous medeltidstrilogi om Arn Magnusson från Aranäs om jag inte läst böckerna utan endast låtit mina förutfattade meningar spela fritt. Detta efter tidigare, mindre goda erfarenheter av möten med Guillous förre hjälte Carl Hamilton (både i bokform och på film). Efter att ha […][...]