Vad kan det innebära att ha sitt hem på Åland? Det är en fråga som utforskas i boken Hem av åländska författaren Karin Erlandsson. Hon har klivit in i huvudet på ett tiotal kvinnor med vitt skilda livsvillkor om man jämför dem med varandra. Orsaken är att deras sammanlagda historier spänner sig över 1200 år. […][...]

Eftersom Vakola ligger på den fattigare, östra sidan av järnvägsspåren är man bara välsignad med kommunalt vatten två gånger om dagen: mellan fyra och sex på morgonen och 19:30 och 21:00. Vishram Society är ett 48 år gammalt bostadsrättshus med plats för sexton familjer. Flygplatsen ligger intill, renoveringsbehoven är omfattande och avgifterna låga. Är du […][...]

Omslaget: Författarnamnet och bokens titel skrivna med gyllene typsnitt som smälter in i en smutsig grön bakgrund. Emellertid är det de tre koltecknade spädbarnen som upptar den omedelbara uppmärksamheten. Tre nakna, försvarslösa och närhetstörstande som nyfödda är oavsett i vilken era de kommit till världen. Stackars eländiga sak! Varför brinner du inte? Herreminje! Veken, veken […][...]

I år skulle Per Anders Fogelström ha fyllt 100 år. Som den Stockholmsskildrare han är firas han av bland andra Stockholmia förlag, som året till ära ger ut det tidigare opublicerade ungdomsverket Den okuvliga friheten – trots att just denna roman egentligen inte uttalat utspelar sig i Stockholm. Det finns en hel del både estetiskt […][...]

Vågar man månne kalla Ljudmila Ulitskajas tegelsten Det gröna tältet för en kollektivroman, eller låter det sovjetiskt på fel sätt? Den handlar i alla fall inte om att infoga sig, vare sig innehållsmässigt eller litterärt. Den vindlar, det är det bästa ord jag kan komma på, vindlar och vimlar av olika karaktärer och tidsperioder. Det […][...]

1997 görs ett makabert fynd i källaren under ett sjukhus i Wien. Där finns ett låst utrymme fyllt med likdelar i formalin. Likdelarna kommer från närmare åttahundra barn som ”behandlades” på kliniken Spiegelgrund under andra världskriget. Den ”anatomiska samlingen” har inte minst spelat en viktig roll i en viss doktor Gross karriär. Att Gross själv […][...]

När jag började skriva recensioner var jag lite ängslig för att läsa andras innan jag själv skrivit om en viss bok. Nu tycker jag nästan att det är den intressantaste delen, den som väcker mest tankar – när man kan surfa runt och se hur ibland fullkomligt väsenskilt olika recensenter uppfattat samma text. Vad gäller […][...]

Enligt förlaget är det här Sveriges första kollektivt skrivna kollektivroman. Med min ordvitsiga humor vill jag gärna kalla den kollektivtrafiksroman. För det är vad den är. Avståndet mellan är en berättelse om tåg. Om människor som åker tåg. 24 författare har skrivit 28 texter i jagform, där varje jag är en passagerare på pendeltåget i […][...]

Det förvånar mig att en så duktig och provocerande författare som Unni Drougge väljer att skriva en kollektivroman tillsammans med sina läsare, för det är precis vad Karriärmammans dotter är. Men är man hatad så är man också älskad. Och jag upplever att Unni Drougge har ett starkt och nära band till många av sina […][...]

Jantemolnet hänger tungt och tryggt över byn utanför Sandviken. Här växer två bröder och tre systrar upp. Karin som har förmågan att lugna alla i sin omgivning, Emilia med de stora drömmarna, ordentliga Sofia, tystlåtna Edwin med hemligheten och äventyrslystna Otto. Berättelsen tar avstamp 1938. Kriget hägrar, men ännu är det framtid och drömmar. Och […][...]