Haja havre är en bok som skulle kunna sorteras in bland andra kokböcker men ändå inte helt, kan jag konstatera. Jag ska försöka förklara varför.

Författaren Emma Lindblom utgår först och främst från sina kunskaper om hur kroppen kan tillgodogöra sig näringsämnen i vår kost, och i det här fallet de ämnen som finns i sädesslaget havre. Beskrivningarna av nyttoeffekterna tar stor plats. Det är mycket hälsoinriktat – och det är inte så konstigt med tanke på författarens studiebakgrund och yrkesutövande.

Något som jag känt till och säkert många med mig, är att människor tidigare betraktade havre som fattigmansföda. Det var ju foder åt djuren, nämner Lindblom. För egen del kan jag förstå den fnysande personen som strävade uppåt på statusstegen i dåtidens jordbruks-Sverige. Gröt som måltid var nog inte så mondänt. Idag har det svängt, å andra sidan. Det framgår om inte annat av hälsotidningar som ger recept med det piffiga namnet ”over-oat-meal”.

Författarens djupdykning i hälsoaspekter upplyser läsaren om att havre är bra för både hjärta, blodsocker och matsmältningsorgan. Bland annat på grund av ämnet betaglukan, en sorts fiber som gör att nivåerna av kolesterol, blodsocker och blodtryck sjunker. Fibrerna och fetterna i havre ger mättnad och en del upplever att de äter mindre portioner under dagens andra måltider eller att sötsuget minskar.

Som stöd för de olika rönen kring förbättrad hälsa hänvisar Lindblom till en mängd studier (antalet amerikanska studier dominerar) men fler undersökningar och mätningar behövs för att se om resultaten kan bekräftas. Bland annat gäller det kopplingen till förbättrat immunförsvar och hur mycket som egentligen kan hänvisas till att havre ingår i kosten.

Med havregrynspåsen följer tre andra bonusar. Den första gäller frånvaron av gluten, som påverkar och är skadlig för personer med celiaki. Den andra bonusen handlar om ekonomi, eftersom havre är ett av de billigare livsmedlen i affären. Som en tredje bonus är att havre bidrar till bättre miljö, eftersom det är en produkt som är närodlad. Jag kommer på en fjärde sak (ta-daa!): Nämligen att morgnarnas frukostar tar minimalt med tid om jag serverar mig själv en tallrik havregrynsgröt. Tillbehör (eller topping som den anglifierade säger) kan varieras i det oändliga.

Boken är lättläst för det mesta och man kan läsa ett kapitel i taget, pausa och utan bekymmer fortsätta med andra kapitel. Den lättillgängliga formen har stärkts av illustratören som gjort det bästa av tvåfärgslayoutens möjligheter. Däremot når inte designen de höjder som läsare av kategorin ”coffee-table-böcker” kanske förväntar sig.

Lindholm övertygar mig att havre är ett supergryn. Budskapet är entydigt, men jag hade kunnat tänka mig att en bok om detta sädesslag hade förlorat sig i lite annat också. Här hade kunnat infogas bilder på gamla havregrynspaket, hästar invid vagnar där de fyrfota djuren mumsat på ni-vet-vad, eller varför inte en text om 1800-talets Skottland, där man tydligen ”uppfann” metoden att ångskålla och valsa havregryn. Att jag som läsare på emellanåt drabbas av nostalgi om hur det var förr, är inte något argument som ska riktas mot boken.

Med det sagt vill jag understryka att bild och text smälter samman till en uppiggande form som tilltalar ögonen. Nästan som att se lysande, rårörda lingon ovanpå en portion havregrynsgröt.

Similar Posts:

• Funktionellt men trist
• Svensk Slow Food-bibel
• Det dagliga brödet
• Med känsla för detaljerna
• Ananas, järpe…

Tills pandemin kom.

Som vi alla vet har pandemin varit en tuff tid för alla som arbetar i krog- och restaurangbranschen. Så också för Niklas Ekstedt. Han uppskattade dock att hinna umgås mer med och oftare äta middag tillsammans med familjen. Han insåg snabbt att han inte hade så god koll på vad det innebär att laga mat i ett vanligt hemmakök. Oftast behöver maten vara snabbt på bordet och det helt utan alla attiraljer som man har tillgång till i ett restaurangkök… och helt utan de gigantiska diskmaskinerna.

Förordet är mycket kort, men ovanligt intressant för att vara ett kokboksförord. Jag hade gärna sett att det varit längre och gett en mer fyllig berättelse om vad den här pandemitiden har betytt för restaurangbranschen.

Ekstedt hemma är ett resultat av pandemin och dessa insikter. Och jag tycker verkligen att han har lyckats med det där att göra recept som man genast känner att man har tid och ork att ge sig i kast med. De flesta av ingredienserna finns redan hemma och de som inte finns kan man få tag på i närmsta mataffär och man behöver inte ägna en vecka åt att traska runt i stan och köpa udda ingredienser eller försöka lista ut vad man kan ersätta det ena eller andra med därför att man helt enkelt inte hittar det någonstans.

Recepten är tydliga och har relativt få ingredienser. I de fall det finns vettiga ersättare så står det utskrivet. Att man kan byta grönkål mot spenat kanske man kan räkna ut själv, men det känns ändå alltid bra när det står utskrivet så att man tänker efter om man redan har en ersättare hemma och inte springer iväg och köper något i onödan.

Bokens 40 recept är uppdelade i åtta veckomenyer. De flesta veckor består av två vegetariska rätter, en kycklingrätt, en kötträtt och en fiskrätt. Jag ger mig i kast med vecka 1: Gnocchi med solrospesto, Stekt torsk med potatis & mosade gröna ärtor, Fläskkotlett med rostad potatis & soltorkad tomat- och olivsmör, Kycklinglår i gul curry, Fylld paprika med fetaostyoghurt & salvia. Det är vad det är, och man får vad man förväntar sig. Det är inga aha-upplevelser men det går snabbt (som utlovat!) och det finns utrymme för att själv improvisera med extra piff.

Jag tror att det här en kokbok som gör sig bäst när det står still i huvudet och man snabbt vill ha idéer för att få helt vanlig mat på bordet. Om man tar en vecka rakt av ur boken får man en bra blandning av ingredienser och har möjlighet att få helt okej mat på bordet utan att ägna för mycket tid åt varken matlagning eller disk. Att recepten är uppdelade i veckor är verkligen en finess för den snabba planeringen.

Similar Posts:

• Smarta klassiker
• Matinspiration med extra allt
• Modern husmanskost med gammalt tänk
• Varför göra det svårare än det behöver vara?
• Husmoderns återuppståndelse?

Ylva Bergqvist berättar också att tuggmotstånd är viktigt. Nötter, frön, krispigt grönt är inte svårt att lägga till, men hon uppmuntrar också till att pröva att fritera och rosta. Dessa tips med smakbalans och crunch kan låta banala, men samtidigt är det det som gör en måltid. Innan jag blev riktigt matintresserad hade jag inte en tanke på det även om det egentligen säger sig självt.

Mera vego på 30 minuter är indelad i fem kapitel plus ett avslutande avsnitt med grundrecept och storkok när du har mer tid. Det börjar med snabbspår som sägs vara rejäl och bra mat som går snabbt att laga med hjälp av halvfabrikat. Ett roligare alternativ än att köpa färdig pizza. Vad sägs om falafelvåfflor med rödbets- och fetaostkräm som förenklats genom falafelmix och färdig rödbetssallad? Eller gnocchi med brynt kaprissmör och rostad broccoli?

Nästa kapitel behandlar comfort food, dvs mat som ger energi och tröst. Recept som ska passa lika bra en lördagskväll som en vanlig tisdag. Jag blir sugen på slashaslasagne som innehåller skogschampinjoner och mycket mozzarella och förenklas med färdig tomatsås och färska lasagneplattor. Rårakor med halloumi, rostad maj och inlagd jalapeño låter väl inte dumt?

Kapitel 3 handlar om sallader, bowls, tillbehör och förrätter. Här vill författaren utmana oss i vad sallad kan vara. Här fastnar jag för rostad kål med valnötspesto samt friterad brysselkål med ost och kapris. Alltså, vattnas det inte i era munnar? Detta kapitel är för övrigt det där jag vill laga, och inte minst äta, flest rätter.

Sedan har vi Asien t&r som bjuder på smaker från fjärran öster. Här fastnar jag för tipsen på olika asiatiska tillbehör. Jag lär mig att i Korea kallas dessa grönsakstillbehör för banchan och där är ingen måltid komplett utan dessa.

Det sista kapitlet heter Frunch. Här behandlas sött och salt till frukost, lunch och mellan målen. Visst låter ägg med brynt chilismör och vispad fetayoghurt himla gott? Dock är jag mer skeptisk till smoothies in disguise där yngre familjemedlemmar ska luras i blomkål, silkestofu och vitabönor i tre olika recept. Men det kanske funkar?

Allting avslutas som sagt med ett avsnitt med grundrecept och storkok när en har mer tid. För visst blir det både billigare och godare att laga från grunden. Och finns det något smartare än storkok om du har plats i frysen?

Många recept kryddas med miso eller tahini, vilket jag inte använt så mycket. Hmn, jag menar miso har jag aldrig använt, men tahini har väl slunkit ner i en och en annan hummus på sin höjd. Jag är inte säker på om jag är tillräckligt inspirerad efter detta heller, men en vet aldrig.

Något som är mycket sympatiskt är att de recept som är lakto-ovo-vegetariska alltid ges tips på hur de kan bli veganska. Dessutom får vi små tipsrutor här och där såsom hur du kan göra eget blomkålsris eller hur du kan lyxa till en rätt.

Matfotografierna är rustika och tydliga. Jag blir sugen och får samtidigt ett förslag på hur allting kan presenteras på ett aptitligt vis. Det behövs ingen pincett till dessa upplägg.

Similar Posts:

• Vardagsvego för alla
• När hemmet ses som restaurang
• Varför göra det svårare än det behöver vara?
• Inga konstigheter, bara godsaker
• Vardagsvego

Ursprungligen är Portionen under tian en receptblogg där grundtanken helt enkelt är att en portion av maten som presenteras aldrig ska kosta över tio kronor men jag har bara läst om den, aldrig sökt mig till själva källan. Alltså kan jag inte uttala mig om vägen från ett medium till ett annat. Den första femtedelen av boken är en introduktion – till bl.a. konstruktiv snålhet eller hur man sparar såväl pengar som jordens resureser, vad som kan vara bra att ha hemma, hur man gör en inköpslista, baljväxter, eftersom de är en så väsentlig del i såväl billig som vegetarisk matlagning och tips på olika tillfällen då vissa recept passar särskilt bra.

Tyngdpunkten ligger på grytor, soppor och röror – som oftast när det är vegetarisk mat – men det finns också såväl frukost- som mellanmålsrecept. Många av rätterna passar extra bra på hösten. Det är säsong för rotfrukter och det passar bra med något värmande och kryddigt. Det kan också vara bra med en nystart vad gäller matvanor så här efter sommar och semestrar och kanske lite fler matlådor – vissa av recepten rekommenderas särskilt för detta och finns också beräknade för ett större antal portioner än de standardiserade fyra.

Jag blir glad och inspirerad, eftersom utgångspunkten är att inget är hugget i sten. Man kan byta ut råvaror och kryddning, många rätter är tillkomna just som variationer på något annat och det känns väldigt tillåtande, samtidigt som nästan inga förkunskaper krävs. Sedan får jag väl en bekräftelse i att min standardmatlåda sedan länge är en eller flera gamla glasburkar som används om och om igen, vilket här rekommenderas.

Väldigt mycket ryms på 150 sidor, och då är ändå hälften helsidor med fotografier av Ulrika Pousette – där varenda rätt ser ut att vara jättegod – så jag blir förvånad när jag ser receptregistret som är mycket kortare än jag väntat mig.

Om det finns något jag inte riktigt gillar så är det nog det upprepade användandet av ordet ”cheap” i stället för snål eller sparsam. Det förklaras varför men blir ändå inte riktigt bra.

På fredag är det dags för klimatmarscher runt om i landet (och världen). Knytkalas med rätter ur den här boken skulle vara perfekt som fortsättning på kvällen – eller början på ett lite annorlunda sätt att se på mat.

Similar Posts:

• Grön matlagning att förundras över
• Vardagsvego
• Introduktion till vegovärlden
• Om minskad köttkonsumtion och respekt
• När hemmet ses som restaurang

Den insikten var upprinnelsen till den här boken och ett långtgående projekt att finna spännande dryckesalternativ utan alkohol.

Alkohol är en viktig smakbärare, det kommer man inte från. När man producerar alkoholfria viner och öl genom att dra ur alkoholen så försvinner en del av smaken. Man, som också har en examen i kemi, beskriver pedagogiskt hur den här processen fungerar och varför det är enklare att få till alkoholfritt öl än vin.

Istället för att hitta alkoholfria varianter av öl och vin kan man gå en helt annan väg och hitta helt andra drycker och smakkombinationer som är goda i sin egen rätt. Lite som vegetarisk mat, det är alltid godare med vegetariska rätter som är fantastiska i sig själva än att äta kötträtter där köttet är ersatt med något som försöker efterlikna köttets smak och struktur utan att lyckas.

Jag uppskattar verkligen denna ambition och blir sugen på att arbeta mig igenom dryckerna i boken, här finns både varma, kalla och bubbliga drycker. Drycker baserade på kaffe, te, kombucha, systembolagets alkoholfria alternativ och vanligt hederligt kranvatten.

Att göra alkoholfria drycker som är goda i sin egen rätt kräver dock betydligt mer tid och ansträngning än att korka upp en flaska vin.

Mer tid och fler redskap. Räkna inte med att kunna blanda ihop något på det du har hemma, med redskap som redan ligger redo i köksskåpen. Här krävs ansträngning! I gengäld tror jag att man lär sig massor om smak och smakkombinationer.

Allt behöver inte alltid vara så himla snabbt och enkelt!

Similar Posts:

• Skål för jämställdheten!
• Vackra vykort på sommarens enkla rätter
• Inget för nybörjare
• För en stressfri december
• Med höjd, hög smak och arom

Detta är en ganska typisk bok i det flöde som väller över oss varje år från bokförlagen (i det här fallet Per Morbergs eget bokförlag). Ett säkert kort helt enkelt. En känd man, med en tydlig image, ger sig in på ett lite oväntat område och ut kommer en vacker konceptkokbok med fina bilder på inbjudande maträtter och när mannen i fråga rör sig genom den svenska naturen, alltid oklanderligt lättsamt klädd i en välstruken skjorta, gärna flankerad av en eller annan get. Det är lätt att känna sig ganska provocerad redan efter de första sidorna och det gör jag också.

Kanske är det för att hela storstadsblicken på landsbygden blir extra tydlig i den här boken. Allting ser så härligt ut. Det är vackert, det är naturligt och närodlat. Vi uppmanas redan i förordet:

Tänk bara att en ljum försommarmorgon vakna med solen som lyser och fåglar som kvittrar och ta en promenad till skogsbacken för att nypa av de första späda nässlorna. Därefter koka en ljuvlig soppa som inmundigas på verandan med utsikt över parkens skira lövverk. Då är det lätt att leva och välja det som kropp och själ mår bra av.

I mitt inre funderar jag över det närliggande gruvsamhället och undrar om människorna där skulle känna igen sig i beskrivningen av det härliga livet på landet? Ja ni vet, de där människorna som i många fall ägnar större delen av sin fritid åt jakt, fiske, bärplockning och svamppromenader. Skulle de känna igen sig? Antagligen inte.

Eller så är det konceptet med den vegetariska maten. Per Morberg behöver noggrant påpeka sitt förändrade ställningstagande. Tidigare hörde han till den brölande kören som förespråkar animaliska proteiner. Men nu tycker han om grönsaker. Ja, vegetarian kommer han aldrig att fullt ut bli. Nej, det finns vänner till honom som fått en orange färg, antagligen av att de ätit lite för många morötter, och de är smått religiösa och rabiata. Det kan aldrig vara bra. Nej, vegetarisk mat ska helst ätas på Per Morbergs sätt, med möjlighet att alltid kunna kombinera med en god köttbit. Det betonas också att kokboken är i huvudsak grön. När jag sedan noggrant läser igenom recepten och ser att det enda receptet där kött finns med är ett recept som föregås av en bild på en grönmålad Per Morberg och att receptet helt enkelt är stekt entrecôte, ja då suckar jag helt enkelt tungt.

Men maten är oerhört välgjord, nytänkande och varierad. Små kroppkakor med svampfyllning, auberginröra med ugnsbakade rödbetor och linspannkaka med morotssallad. Det smakar helt enkelt otroligt gott. Så gott att alla omkringliggande irritationsmoment nästan är förlåtna och att jag kan tänka mig att trots allt rekommendera den här boken till alla som vill få inspiration till att laga riktigt god vegetarisk mat.

Similar Posts:

• Introduktion till vegovärlden
• Till snålhetens lov
• Om minskad köttkonsumtion och respekt
• Vardagsvego
• När hemmet ses som restaurang

Recepten är tydligt uppställda, utan krusiduller, och de recept jag testar hinner jag faktiskt göra på en halvtimme. Tummen upp för det. Oftast brukar snabba recept bygga på att man reda gjort någon slags förberedelse eller att man är snabb som en professionell kock, men Bergqvist har koll på normala klockor!

Bergqvist kallar sig ”köttätare med gröna ambitioner” vilket gör den här vegokokboken behagligt befriad från pekpinnar och moralpredikningar. Kort sagt: vardagsvego för alla.

Av en sådan praktiskt inriktad kokbok är det kanske orättvist att kräva några smaksensationer? Det är vad det är, vettig vegomat för vardagen. Gott men utan de där extra aha-upplevelserna.

Recepten är uppdelade i avdelningar som gör att alla kan hitta något de gillar. ”Medelhavsmagi” med många pastarätter, ”Pot Luck Club” med soppor och grytor, ”publikfavoriter” med pizza, burgare och tacos, ”Hello Asia” med asiatiska favoriter och ”grönt är skönt” med matiga sallader.

Jag testade ”pasta med grönkål och avokado”, en god rätt som dock saknade lite syra. ”Halloumispett och blomkålstabbouleh med pistagenötter” är maträtten som stoltserar på omslaget. Det var överraskande gott med blomkål som bas i en tabbouleh, det skall jag komma ihåg nästa gång jag köpt hem för mycket blomkål.

Ytterligare ett blomkålsrecept vågar jag mig på. ”Blomkålssoppa med currystekt äpple och frön”. En krämig och god soppa där jag lär mig knepet att mixa ner bönor i soppan för att få i mig bönor utan att märka det. Det tipset kommer jag återanvända i fler soppor.

Similar Posts:

• Snabb vego som inte kompromissar med smaker
• Vardagsvego
• Varför göra det svårare än det behöver vara?
• Till snålhetens lov
• Inga konstigheter, bara godsaker

På vissa fik har vi kunnat köpa olika smaksättningar på chokladbollar. Mint, apelsin, lakrits… Fantasieggande och genialt. För visst är chokladbollar något som kan utvecklas och förfinas. Så ni må tro att jag blev lycklig när jag såg att boken Chokladbollar kom. Vad sägs om kanelbullebollar, kladdkakebollar och chokladbollar med nutella till exempel? Inte helt oväntat finns även ett kapitel som heter ”En smula nyttigt” där vi hittar rawbollar med pistaschmandlar, kikärtsbollar med lakrits och fikon, cashewnötsbollar med mörk choklad och kaffe med mera.

Boken innehåller även chokladbollens historia samt olika tips att ta till om du vill förändra eller förenkla chokladbollsbakningen. Dock saknar jag hur en kan göra bollarna veganska, men de flesta av oss vet att det bara är att byta ut smör mot margarin, men det hade kunnat stå någonstans tycker jag. Fint att små historier kring chokladbollen får späcka boken, samt att en sida fylls helt av olika saker en kan rulla chokladbollarna i.

Fotografierna är smakfulla och vackra. Jag blir inspirerad och sugen på att baka samt väldigt, väldigt hungrig på chokladbollar. Det känns som att det är fullt möjligt för vem som helst att kunna baka alla dessa läckerbitar.

Copyright/fotograf: Ulrika Pousette

Copyright/fotograf: Ulrika Pousette

Det finns också lite recept på hur du kan använda chokladbollar i andra recept. Vad sägs om muffins med inbakade chokladbollar eller chokladbollstårta? Det hade varit trevligt med ännu fler sådana recept.

Similar Posts:

• Något annat än cupcakes
• Klassikern slår igen
• Till sommarens stora kafferep
• Inspirerande och irriterande
• Cookies för alla smaker

”Förr i tiden brukade vi lämna julklappar, för folk hade inte mycket. Nu har alla så mycket, de skriver till oss och ber oss att komma och ta bort det. Ni har ingen aning om hur mycket bättre det känns att vakna upp på juldagens morgon och finna att allt är borta.”
Santa grävde i en av säckarna. ”Titta, hårspolar, ett års förråd av badsalt, fler strumpor än någon kan ha fötter till, torkad vitlök i olivolja, ett broderi-set med Eiffeltornet, två porslinsgrisar.”

Så försvarar sig jultomten när han blir påkommen med att hämta en säck med prylar ur skorstenen i stället för att lämna julklappar. Alla som kämpar med minimalismen skulle kanske tacka och ta emot?

Kommersialismens makt över julen går som en röd tråd genom hela Juldagar, men julkänslan vinner alltid till slut. Här samlas många moderna Scrooges, kvinnor och män med kalla hjärtan som tinas upp av övernaturliga makter.

Flickan i novellen ”Snömamman” kämpar inte med att uppnå minimalism. Hon lever med sin ensamstående och hårt arbetande mamma som inte riktigt har tid, ork eller pengar att få ihop allt. Julen räddas av snömamman, en handlingskraftig snögubbe (eller ja, snömamma) som fixar storstädningen och fyller upp kylskåpet inför julen.

I Juldagar finns också några spökhistorier som utspelar sig långt ut på engelsk landsbygd med tomma tåg, glömda kyrkogårdar och isande andedräkter. Det är inte gastkramande, men mysigt.

I den alldeles hjärtskärande novellen ”Smällkaramellen” är en frusen och övergiven hund huvudperson. För att komma undan kylan gömmer han sig i en smällkaramell och blir huvudperson på ett juljippo. Jag tror den berättelsen blir min favorit.

Ensamheten återkommer som tema i flera av novellerna, men även de påtvingade och skavande relationerna som är så vanliga kring jul:

”Du ville inte följa med mig hem för du hatade min mor.”
”Jag hatade inte din mor! Du hatade din mor.”

Winterson väjer inte för det som är påfrestande med julen och det gör, paradoxalt nog, den här boken till en riktig stämningshöjare. Jag känner mig som en Scrooge som får mitt frusna hjärta tinat inför julen.

Recepten är mer än bara recept, det är trevligt skrivna berättelser om människor som betytt mycket för Winterson och som hon firat jul med vid ett eller annat tillfälle. Maten är främst brittisk, puddingar och märkliga pajer som jag inte blir jättesugen på att tillaga. Men förhållningssättet till recepten gillar jag. Och jag uppskattar mycket hennes sätt att ta makt över sin egen jul och sitt eget nyår. Man behöver inte nödvändigtvis fira som man alltid gjort eller som alla andra gör.

I berättelserna skärskådar hon det jobbiga med julen och i recepten visar hon hur man hanterar det. Den ensamma julen firas bäst med en lyxig rostbiffsmacka och ett glas champagne.

Similar Posts:

• Matinspiration med extra allt
• Vardagsvego för alla
• Winterson gör en cover
• Svensk Slow Food-bibel
• Best of julen

Recepten är uppdelade efter tidsåtgång, 20 minuter, 40 minuter och 120 minuter eller mer. Men, som sagt, det finns även goda råd för de dagar då man har 0 minuter till förfogande.

Jag uppskattar främst 20-minutersrecepten som ger mycket inspiration till att faktiskt få ihop vettiga middagar ganska snabbt. Jag testade tre av dessa och jag lyckades göra alla på under 30 minuter, men 20 var lite väl optimistiskt. Men så brukar det alltid vara, jag är kanske lite långsam? Eller så är helt enkelt de som arbetar med mat lite snabbare än oss vanliga dödliga?

En lite lyxigare variant av ”fisk och potatis”, där man gömde rökt fisk med andra godsaker under ett täcke av pressad kokt potatis, blev väldigt god. Det var en maträtt som kändes mer avancerad än att bara koka potatis och servera med rökt fisk även om det egentligen inte var mer tidskrävande eller krångligt än så.

Många av 20-minutersrecepten är av den karaktären, lite roligare varianter på hyfsat vanlig mat. Recept som har potential att göra vardagen lite roligare, helt enkelt.

Jag testade också en varm macka med blomkålsstuvning och en asiatisk sallad som också var bra men där jag tycker att varianter där man inte tar genvägar med halvfabrikat blir så pass mycket godare att det inte riktigt är värt tidsbesparingen. Men det är förstås en smaksak.

I avdelningen med recept som får ta upp till 40 minuter ingår också en enklare efterrätt. De riktigt tidskrävande recepten innehåller idéer om hur man skall förbereda för de dagar då man inte har tid att alls laga mat.

Precis som i en vanlig hemkunskapsbok (jag gillar förresten det skolboksaktiga plastomslaget, en kul detalj!) finns här en genomgång av köksredskap och hur man håller ordning i köket. Några fina kapitel om smaker som passar ihop och hur man kryddar med smaker från hela världen finns här också tillsammans med goda råd om hur man strukturerar upp sin frys och sin veckoplanering. En komplett hemkunskapsbok befriad från pekpinnar, kort och gott.

Similar Posts:

• Vardagsvego för alla
• När kocken inser att det saknas en restaurangdiskmaskin hemma
• Matinspiration med extra allt
• Husmoderns återuppståndelse?
• ”Simple nordic” är det nya svarta