I höstas kom pocketversionen av Brombergs nyutgåva av Pär Lagerkvists novellsamling Onda sagor, som gavs ut första gången 1924. Även om enstaka ord avslöjar att texten skrevs för hundra år sedan, känns de här mörka och suggestiva kortnovellerna precis lika aktuella idag. Det handlar om livet och döden, kärlek och uppgivenhet, samtidigt som allt berättas […][...]

Det här är en roman som belönar den uthållige. Den som förespråkar att sluta läsa om man inte fastnat efter 50 sidor, hade missat hela grejen – och det hade ju varit synd. För dem. Själv är jag av den envisa sorten och blev mot slutet rikt belönad. Som socionom vet jag att kriser yttrar […][...]

Nu när julen nalkas fylls alla tv-kanaler med julfilmer. Romantiska, svulstiga och förutsägbara. Du vet efter femton minuter hur filmen kommer att sluta. Det är rätt larvigt och absolut beroendeframkallande. Vem har inte myst och ryst framför Love Actually och diverse andra rullar av lägre kvalle som en glömt titeln på? Det är ett skönt […][...]

Det jag förväntade mig var en charmig och smårolig berättelse om den svenska ambassadören i London som förälskar sig i den brittiska nobelpristagaren i litteratur. Det jag fick var en buskis à la pilsnerfilm med sällsynt pinsamma beskrivningar av sex och passion, garnerat med liten nypa ”metoo” för sakens skull. Alltså, jag vet inte vad […][...]

Det är sista terminen på sista året i gymnasiet, och Elsa ska börja ett nytt liv, på en ny skola i en ny stad. Bakom sig lämnar hon sociala medier fulla av hatiska kommentarer. Hon lämnar bilderna och filmen hon bara vill glömma. Hon lämnar till och med sitt gamla namn bakom sig. Silje. Hockeyhoran. […][...]

Det skulle ju kunna vara så att jag är helt fel person för att skriva om den här boken. Jag är 57 år och den vänder sig till unga vuxna och skildrar en livssituation som jag har lämnat bakom mig för väldigt länge sedan. Men om texten håller, så håller texten – oavsett vem den […][...]

Tänk dig en samling vykort från kulturstäder. Lägg sedan till texter på baksidan som fångar blixtförälskelser och sedan skapar du ett kollage av detta. Då får man en ganska tydlig översiktsbild av debutromanen Jag var Johannes Brahms av Björn Gustavsson. Den handlar om fyra olika förälskelser från två olika tider – två samtida och två […][...]

Med Jag älskar dig till döds ändå slår Dorothy Parkers översättare ett slag för vad ”light verse” faktiskt kan åstadkomma. Den här lyrikgenren, med höga krav vad gäller poetens (och översättarens!) förmåga vad gäller rim och meter, må ha syftet att roa och underhålla (och visst är Parkers kvicka poesi underhållande) men dikterna skyr inte […][...]

När jag slog upp Ovanjorden av Mikael Berglund visste jag inte alls vad jag hade att vänta. Boken var som ett slag i magen. På ett bra sätt, tror jag – ärligt talat är jag inte helt säker. Vi väntar tills hon kommer, om det så dröjer till morgonfåglarna vaknat, om så ögonlocken svällt igen […][...]

Unge Mungo känns som en variant på samma tema som Douglas Stuarts debutroman Shuggie Bain. Båda lever på samhällets skuggsidan i Glasgow på 1980-talet och tvingas förhålla sig till sina mödrars alkoholmissbruk. Båda är dessutom homosexuella. Romanen om Mungo, som är uppkallad efter ett skotskt helgon från 600-talet, är en coming of age om en […][...]