I veckan kom nyheten att Sverige släpps in i Nato, och jag kan inte låta bli att tänka på Hayley Kincain och hennes pappa. Hayley är huvudperson och huvudsaklig berättare i årets ALMA-pristagare Laurie Halse Andersons ungdomsroman Skärvor av minnen. Hennes pappa Andy är krigsveteran, något som för mig alltid framstått som typiskt amerikanskt. Visst, […][...]

Jenny flydde den lilla uppväxtorten Sörede och flyttade till Stockholm för några år sedan för att få sin femårsplan att gå lås: skaffa en tillsvidareanställning, ett förstahandskontrakt och en partner. De senaste åren har kantats av otrygga anställningar och försök att passa in i den värld som hon längtat till ända sedan hon var liten […][...]

Ensam ung kvinna söker är ett seriealbum skrivet av en tidigare student på Konstfack i Stockholm, om en student på Konstfack. Vår namnlösa huvudperson (med fantastiska batmanöron) är inte bara student, hon är också en kärlekstrånande singel. Hon kämpar på med att navigera både studentliv, uteliv och dejtande. När hon inte drömmer sig bort framför […][...]

Året skrivs 1929 och det glada tjugotalet sjunger på sista versen. Den 25 oktober infaller den ödesdigra svarta fredagen, då börsen störtdyker världen över. Men än så länge lever tidens intellektuella livets glada dagar. Författare, konstnärer, regissörer, skådespelare, arkitekter med flera trängs på kaféernas uteserveringar, krogar, kabaréer, teatrar, gaybarer, biografer och bordeller i Berlin, Paris […][...]

Får vi själva bestämma hur våra liv ska bli? Är vi fria att välja erfarenheter själva, eller formas vi av det som händer oss? Finns ödet? Är vi människor så autonoma som vi vill tro? Vi blir det liv vi lever är både en studie av ett människoliv och en personlig reflektion kring livet och […][...]

Det är denna lycka vi söker. Vi är olydiga. Vi förtjänar att straffas. Men vi låter ingen straffa oss. Vi straffar varandra, blinda inför oss själva. Vi är omöjliga att se. Genomskinliga. Jag kan inte sova, ansiktet värker. Hans händer, hans kyssar, det salta i hans tårar, det räcker inte. Ingen hör oss. Kärlekens exil […][...]

I höstas kom pocketversionen av Brombergs nyutgåva av Pär Lagerkvists novellsamling Onda sagor, som gavs ut första gången 1924. Även om enstaka ord avslöjar att texten skrevs för hundra år sedan, känns de här mörka och suggestiva kortnovellerna precis lika aktuella idag. Det handlar om livet och döden, kärlek och uppgivenhet, samtidigt som allt berättas […][...]

Det här är en roman som belönar den uthållige. Den som förespråkar att sluta läsa om man inte fastnat efter 50 sidor, hade missat hela grejen – och det hade ju varit synd. För dem. Själv är jag av den envisa sorten och blev mot slutet rikt belönad. Som socionom vet jag att kriser yttrar […][...]

Nu när julen nalkas fylls alla tv-kanaler med julfilmer. Romantiska, svulstiga och förutsägbara. Du vet efter femton minuter hur filmen kommer att sluta. Det är rätt larvigt och absolut beroendeframkallande. Vem har inte myst och ryst framför Love Actually och diverse andra rullar av lägre kvalle som en glömt titeln på? Det är ett skönt […][...]

Det jag förväntade mig var en charmig och smårolig berättelse om den svenska ambassadören i London som förälskar sig i den brittiska nobelpristagaren i litteratur. Det jag fick var en buskis à la pilsnerfilm med sällsynt pinsamma beskrivningar av sex och passion, garnerat med liten nypa ”metoo” för sakens skull. Alltså, jag vet inte vad […][...]