Fredagen den 14 september. Det är mer än fullsatt på Stadsbiblioteket i Malmö och jag är glad att jag kom hela en och en halv timma innan beräknad start. Vi skämtade trots allt om att vi skulle tälta utanför. Fyra platser har jag paxat och paniken börjar stegra sig när kvinnan framför mig sätter sig […][...]

Hemma hos mig får böckerna ta plats där de kan. Och det gör de! Böcker fullkomligt invaderar tomma ytor. Golv är en bra avlastningsyta, sa en gång min storkusin som jag såg upp till när jag var liten, och det har fått bli en devis jag lever efter, till min pappas stora huvudbry. Men nu […][...]

Jag anländer till ett överhettat Stockholm. Luften står still och solen bränner. Vid Sergels torg glider par bestående av kvinna+kvinna, man+man omkring, manifesterande sin kärlek. Detta kommer alltid att vara det bästa med Pride. Hur det som vi under resten av året betraktar som en minoritet, för en vecka får vara det rådande idealet. Min […][...]

Alison är 19 och går på universitetet i slutet av 70-talet när hon äntligen vågar lägga ihop två och två och inser varför hon aldrig varit intresserad av pojkar och klänningar. Hon skriver ett brev (ty det här utspelade sig på den tiden då folk fortfarande skrev brev) till sina föräldrar och meddelar dem att […][...]

Nu har jag sent omsider läst det senaste numret av ViLÄSER och undrar varför den är så utskälld? Visst, det är inte en ny BLM. Den kan inte heller mätas med kvalitetstidningar som Karavan och Pequod. Men tar man den för vad den är, en litteraturens motsvarighet till en inredningstidning är den ganska trevlig. Man […][...]

London på 2000-talet är oroligt. Tiden är ur led, vilket märks genom tidsstopp och tidstornador som får hus, fordon och människor att till synes försvinna ut i tomma intet. Det internationella storföretaget Kvanta erbjuder sig att assistera regeringen och anslå miljarder till tidsforskning för att hindra problemen, men bara om de själva får rättigheterna till […][...]

"Människan sitter vid diktens port," skrev Nils Ferlin en gång i en dikt som speglas i en central scen i Orkanpartyt; "hon talar om allt vad stort hon gjort och allt vad stort hon ska göra." Tanken med Canongates mytserie är ju så god; att många av de gamla myterna, allt vad stort forntidens hjältar […][...]

Poängen med en myt är inte att vara sann. Det är att den ska vara allmängiltig. Att samma arketyper, samma handlingar, samma sorters hjältar och skurkar dyker upp både i antika myter och i moderna actionfilmer beror inte på idébrist utan helt enkelt på att det är universella historier som gäller i alla tider och […][...]

Jag tycker mest om böcker som inte är svenska. Engelska böcker i original, böcker på andra språk i översättning. Man skulle kunna tro att allting mister i översättning. Eller att man som svensk förlorar för mycket genom att läsa på ett språk som inte är ens eget, om man väljer att läsa en bok på […][...]

Berättelsen tar fart direkt. Vi får följa Silvers uppväxtår i kuststaden Salt. Centralt placerad i historien står fyren. Att vakta den har gått i arv i generationer i en familj och nu är det den blinde Pew som bor där. Det är han som lär Silver vikten av att berätta historier. En annan central figur […][...]