Det är konstigt, sa Hemulen. Nu har jag igen den där känslan av att det hela tiden händer samma slags saker. Sent i november I förordet, som Jukka Laajarinne kallar ”Från ett kryp till ett annat” skriver han att Tove Jansson när hon levde inte gav mycket för alla vetenskapliga analyser av muminfigurerna. ”Jag önskar […][...]

Jag åker tåg. Sträckan Stockholm – Göteborg och jag skall på bokmässa. Bredvid mig sitter fyra kvinnor med samma mål med sin resa som jag. Under tiden vi åker diskuterar de seminarierna de skall se (de skall gå på Camilla Läckberg) och så bokar de in nästa bokklubbsmöte och dricker vin. Deras samtal och uppsluppenhet […][...]

Vaknar. Läser Jan Myrdals Gubbsjuka. De två första meningarna lyder ”Det var hösten 1999. Jag var i Japan för att tala Strindberg för japaner till hundrafemtioårsjubiléet”. Jag tänker att det är bara Myrdal som talar Strindberg. Vi andra talar om Strindberg. Gillar det. Sedan läser jag Ajvide Lindqvists Människohamn. Det är spännande. I alla fall […][...]

Frantz Fanon föddes i den franska kolonin Martinique, utbildade sig till psykiater i Paris och slogs under andra världskriget, som så många andra koloniundersåtar, på Frankrikes sida och för den franska revolutionens ideal om jämlikhet och broderskap. 1953 fick han en tjänst som överläkare i Algeriet där han kom att uppleva och ta ställning för […][...]

Varför skulle det vara något roligt med att summera en roman på tre serierutor? Eller, vad skulle det ha för syfte över huvud taget? Detta är hursomhelst vad Henrik Lange gör i 80 romaner för dig som har bråttom, han sammanfattar alltifrån Kafka till Guillou på några få meningar och illustrationer. Står du ut med […][...]

Jag fick ett boktips av min gode vän Per Anders efter att han hört min klagan över hur pass illa bevandrad jag är i den svenska litteraturen. Han gav mig rådet att läsa Harry Martinsons Vägen till Klockrike. Den gavs ut för första gången 1948 och självfallet har den redan malts genom otaliga recensenters skrivmaskiner. […][...]

Om muserna är kvinnliga, vem ska då vägleda de kvinnliga konstnärerna? Frågan som lyfts fram redan i baksidestexten till Nancy Hustons Skapelsejournal har ett eko av en annan fråga i en annan bok, numera en modern klassiker, om kvinnor och författande. I början av The Madwomen in the Attic formulerar Sandra M Gilbert och Susan […][...]

Ett litet bokförlag – grundat 1968 är en fin liten bok och en ganska brokig samling texter. Den sammanbindande länken är förstås Gidlunds förlag och en del av de människor, böcker och situationer som passerat där genom en bunt decennier. Inte minst är den ett tidsdokument över framför allt den första perioden i förlagets historia, […][...]

Jag sitter som bäst och läser Michael Azars nya bok Sartres krig när en vän ringer. Jag berättar vad jag läser om, och läser ett kort utdrag ur boken som fascinerar mig. - Men då måste man ju tänka, replikerar min vän på skämt. Nog har hon ändå rätt. Michael Azars bok kräver tankemöda. Dels […][...]

Det började redan i lågstadiet. När kompisarna lekte med Barbiedockor och byggde kojor smög jag mig undan. Medveten om det sociala stigmat redan då. Det började med lite ”lättare” grejer, Enid Blytons olika serier med glada barn på framsidan. Suggestivt och politiskt inkorrekt. Snart var det inte tillräckligt, och jag började röra mig mot de […][...]