Gästrecension

: Vägen till Klockrike
Vägen till Klockrike Harry Martinson
2004
Albert Bonniers förlag
10/10

Tidlöst

Utgiven 2004
ISBN 9100104876
Sidor 327
Först utgiven 1948

Om författaren

Fotograf: Harald Borgström

Harry Martinson (1904-1978) räknas till en av Sveriges största och mest inflytelserika författare. Han var verksam i de flesta genrer och har efterlämnat klassiker som Nässlorna blomma, Vägen till Klockrike och Gräsen i Thule. Vid sidan av rymdeposet Aniara är han kanske mest älskad för sin naturlyrik.

Harry Martinson-Sällskapet – På www.harrymartinson.org kan du hitta det mesta om Harry.

Martinson på Bonniers – Förlagets sida om författaren.

Gästinformation

Björn Norestig är musiker, aktuell med skivan Hello Inside. Han kommer från Köping men bor numera i Stockholm.

Sök efter boken

Jag fick ett boktips av min gode vän Per Anders efter att han hört min klagan över hur pass illa bevandrad jag är i den svenska litteraturen. Han gav mig rådet att läsa Harry Martinsons Vägen till Klockrike. Den gavs ut för första gången 1948 och självfallet har den redan malts genom otaliga recensenters skrivmaskiner. Trots det vill jag, när jag nu blir ombedd att skriva en recension här, ge min syn på saken. Innan jag fortsätter skriva något om boken i fråga vill jag helt enkelt önska av er att ni läser den, och om ni redan gjort det – läs den igen!

Året är 1898 och cigarrmakaren Bolle står inför sitt livs stora förändring och uppbrott. Det romantiska, exotiska med cigarrerna tvingas plötsligt ge vika för den nya tidens tobaksindustri. Hantverket ersätts av maskiner, rullade cigarrer ersätts av massproducerade cigaretter. Bolle tar till flykten från industrialiseringen och i ett tyst uppror mot det ansvarstyngda, inrutade livet som närmast liknas vid fångenskap i fotbojor, ger han sig ut på vägarna genom landet som en luffare.

På landsvägen möter Bolle andra luffare som alla har sitt eget av värde att berätta. Tillsammans finner de en gemenskap i att vara motvalls, att inte ställa upp på alla de ändlösa kravlistor samhället skriver. Vissa karaktärer återkommer vid flera tillfällen, såsom globetrottern Sandemar. Han har vandrat runt jorden två gånger, och är filosof av en kaliber som skulle fått Sartre att rodna. Här ger författaren sig själv på ett skönt, okonstlat och stundtals humoristiskt sätt spelrum att vara både ordentligt djupsinnig och spåna loss totalt. Läsaren får också möta fatalisten Vägdamm som tar var dag som den kommer utan att klaga, och hans raka motsats i den ångerfulle Axne.

Luffaren Bolle söker sin frihet och i sökandet skapar han sin egen verklighet, sin värld. Det är inte frågan om varför han vandrar, även om Martinson aldrig skriver läsaren på näsan. ”Ordet frihet kan aldrig riktigt förklaras”, resonerar Bolle.

Vägen till Klockrike är också på ett sätt en starkt civilisationskritisk roman, som i sin helhet berättar om mycket mer än det Bolle och de andra luffarna upplever. Trots att romanen utspelar sig hundra år bakåt i tiden känns det som att den, det uppenbart tidstypiska undantaget, lika bra beskriver den tid vi lever i nu.

Tänka sig, jag har snart skrivit färdigt den här recensionen (läs: hyllningen) och jag har ännu inte nämnt språket! Berättelsen kantas av fantastiska och detaljrika naturbeskrivningar, som Martinson låter växa fram i takt med poesin. Jag ska inte ens försöka analysera, utan ger istället ett utdrag:

Nyhetsljud, mellanljud, urtidsljud, fågelsång i skog. Aftonstilla duvkulla. Tystnad.

Per Anders vandrade från Norberg till Norrköping efter att ha läst Vägen till Klockrike. Själv kan jag inte stoltsera med en liknande bedrift men att läsa boken var i sig en underbar resa, något jag varmt vill rekommendera.

Björn Norestig

Publicerad: 2007-02-24 00:00 / Uppdaterad: 2010-07-08 11:54

Kategori: Dagens bok, Gästrecension, Recension | Recension: #2401

4 kommentarer

Harry Martinson är en författare jag börjar uppskatta mer och mer. Kanske borde man ta och läsa Aniara snart.
Riktigt personlig och snygg recension!!

Jonatan Oregistrerad 2007-02-24 19:25
 

Trevligt att läsa en så uppskattande recension om Vägen till Klockrike, Harry Martinssons underbara bok om luffaren Bolle. Själv kom jag att tänka på just Bolle när jag läste Elisabet Rynells Hohaj, som kom ut för en del år sedan. Där förekommer en "luffare" från Färöarna och han har ju ingenting med Harry Martinsson att göra, men även Rynell har ett sagolikt vackert språk – och en stark känsla för naturen.

Mirjam Oregistrerad 2007-02-25 19:39
 

fantastisk bok.
ser dock inte till mycket av hyllningen. halva texten referat.

Anna Oregistrerad 2007-03-06 09:39
 

Vi må undrende konstatere, at nogle af de største forfatters i Norden havde næsten ingen eller mangelfuld skolegang. De voksede op i fattigdom og fortryk – men måske derfor har givet os de mest poetiske skildringer af den livnære opbyggelighed. Jeg tænker først og fremmest på Martinson og Hamsun. Jeg bliver aldrig færdig med nogen af dem !

Kurt V. Andersen Oregistrerad 2014-09-03 17:13
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?