Föräldrar ska inte överleva sina barn, brukar man ju säga, men i Etsukos fall är det precis så det blivit. Hennes äldsta dotter har tagit sitt liv, och Etsukos tankar för henne tillbaka till en sommar långt innan hon flyttade till Storbritannien, till efterkrigstidens Nagasaki. Den sommaren väntar Etsuko sitt första barn, med sin förste […][...]

”Vi korsfäste Jesus fast skulden var vår/Och hela vår kultur är byggd på denna metafor”, sjöng Kjell Höglund. Det är en av de mest intressanta och mest skrämmande delarna av kristendomen som fått bilda världsstandard sedan kolonialtiden: Att lidandet och underkastelsen förädlar, att martyrskapet är något eftersträvansvärt, att om du blir förtryckt kan du i […][...]

Den nyligen pensionerade kriminalkommissarien Auguste Jovert får en dag ett brev från en kvinna som säger sig vara hans dotter och kort därefter står hans japanske granne Tadashi Omura, oväntat utanför hans dörr. Halvt mot Joverts vilja börjar de samtala, och deras historier vecklar ut sig vartefter tiden lider. Början av vänskapen, eller samtalsrelationen, inleds […][...]

På ett café i Tokyo sitter sextonåriga Nao och skriver dagbok med lila gelébläck men det är ingen vanlig dagbokstext utan riktad till en framtida läsare, en utvald okänd, ett du att möta i orden. Boken är en fransk volym av Prousts På spaning efter den tid som flytt där inlagan skurits ut och ersatts […][...]

Redan som liten inser K. att han valts ut för att föra byns sägner vidare. Fast han försöker smita undan den så småningom sängbundna mormodern, fastän han till och med försöker ta sitt liv genom att fastna med huvudet i en undervattenshåla, berättar hon på ett särskilt sätt för just honom. Det börjar alltid likadant. […][...]

Om Tusen tranor varit skriven av Jane Austen hade den otvivelaktigt inletts ”Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger en dyrbar teservis måste vara i behov av en hustru.” Nu är den ju långt ifrån det, skriven av Austen, men det är åtminstone den sanning teceremonilärarinnan Chikako tycks handla efter […][...]

När Japan villkorslöst kapitulerar i augusti 1945 är det bokstavligen en nation i spillror och ingenstans är det tydligare än i Tokyo. Även om några atombomber aldrig fälldes där så har tre års flygbombande reducerat befolkningen med hälften och ersatt kvadratkilometrar av bebyggelse med ingenting. Det är en tidpunkt där många berättelser slutar. Men för […][...]

Haruki Murakamis enorma försäljningsframgångar har förmodligen lett till skövlandet av så många pappersproducerande skogar att planetens ekosystem måste ha lidit påtaglig skada. Må så vara tänker jag, som har elitmotionären och bestsellerförfattaren Murakami som en av mina absoluta favoritförfattare. Med detta sagt så får jag erkänna att det finns problem med att läsa en författare […][...]

En fotobok utan en bild på omslaget? Det fungerar utmärkt när det gäller Anna Strands arbete. Hon har under en recidence i Japan hittat en serie fotografier på en loppis. Omslaget visar en pergamynpåse. Sådana som man förvarade fotografiska negativ i. Några otydliga anteckningar visar att negativet antagligen kopierats på en fotoatelje.   Skyddsomslaget består […][...]

Min bror mejlar mig från Tokyo: nu blommar körsbärsträden. Det är en japansk högtid. Jag tänker att nu, nu åker jag dit, men bankkontot är ytterst tveksamt och jobbschemat säger bestämt nej. Jag var i Japan för första gången i höstas, när min bror gifte sig. Men jag har också varit där många gånger, i […][...]