För några år sedan kom Umberto Ecos Om skönhet, en månghundrasidig genomgång av skönhetens historia från antikens till våra dagar. Säkert en angenäm bok, men nu följs den upp av ett ämne som ju är minst dubbelt så spännande: fulhet. Tre saker kan konstateras om fulhet. Dels att den är tids- och kulturbunden och står […][...]

Cristiano är tretton år gammal och bor med sin alkoholiserade far Rino i den lilla italienska staden Varrano. De lever ett avskilt liv och umgås bara med faderns vänner, den deprimerade Danilo som har en mörk bakgrundshistoria och den förståndshandikappade Corrado. Rino plågas av arbetslöshet, far och son lever i en vardagssituation som inte fungerar […][...]

Det här är berättelsen om Ultimo Parri som, tillsammans med sin drömmare till far och klassiskt vackra förstående mor, växer upp på en gård i Italien under början av 1900-talet. Hans far med sin passion för bilar och biltävlingar säljer gårdens djur för att öppna en verkstad. Han blir efter en något trög tid mekaniker […][...]

Kina är på god väg att bli en världsledande nation såväl ekonomiskt som politiskt. Det kommer i viss mån ske på bekostnad av äldre ledare, som Europa och USA, menar Giovanni Arrigihi i den här boken. Det får väl sägas vara huvudtemat i den här boken. Bokens största problem är nämligen att innehållet spretar åt […][...]

Ett främmande hus, en bortrest make. Catullus smyger in i sovalkoven där den vackra Clodia ligger utsträckt på sängen. Hennes stora mörka ögon glöder av hetta. Catullus tillbringar natten i älskog med henne. Morgonen efter går han hem och skriver en hymn på en papyrusrulle som han putsar med pimpsten. Där kallar han henne istället […][...]

Rubrikens ord är Antonio Gramscis, italiensk journalist och marxist, och han levde enligt sina ord. Med liv och frihet på spel, blev han till sist Mussolinis farligaste motståndare. Därför kom polisen, sent på kvällen den 8 november 1926, och hämtade honom i hans bostad i Rom och förde honom till Regina Coelifängelset. Rättegången mot honom […][...]

Missförstå mig rätt nu: Umberto Eco är en av mina favoritromanförfattare. Rosens namn och Foucaults pendel hör till de där böckerna jag misstänker att jag kommer att fortsätta läsa om livet ut; mångbottnade, lärorika, luriga … Men ibland kan jag förstå de som hävdar att hans romaner är svåra; karln är ju trots allt professor, […][...]

En bild säger mer än tusen ord, sägs det. Visa en viss bild för en människa utan att ge den ett sammanhang och hon kommer ofrånkomligen att skapa en historia runt vad som händer i bilden, tolka den utifrån sina egna erfarenheter och åsikter. Jonas Hassen Khemiri har ett stycke om det i Montecore, där […][...]

Om du tillhör dem som tror att universum inte är oändligt, ange då – i centimeter, tack – hur tjock väggen är vid vilken det slutar. Alla lever vi i samma värld, samma universum. Och ändå lever vi alla i någon mån i en annorlunda version av den; antagligen fanns universum i miljarder år innan […][...]

Trattoria är en i raden av kokböcker på temat Italien. Denna gång är det italienskan Ursula Ferrigno, verksam kock i London, som står för kärleksförklaringen till sin matkultur. Rum och atmosfär i denna kulinariska fältstudie är trattorian, kanske den mest sanna platsen för att fånga den italienska matens själ och ursprung. Trattorian som matställe, större […][...]