Jag måste först som sist erkänna att mitt intresse för vägsteklar, Svenska Guppysällskapet och heraldisk zoologi är tämligen begränsat, för att inte säga obefintligt. Likväl läser jag Fredrik Sjöbergs essäsamling Sjöelefanten i Bukarest och andra essäer med stor behållning. Det är tunnsått med författare som bemästrar konsten att skriva underhållande om i stort sett vilket […][...]

Storbritanniens premiärminister vaknar en morgon och konstaterar att allt inte står rätt till. Munnen är uppfylld av ett fuktigt, köttigt organ som sveper längs med rader av… usch: tänder! Och vad är det för egendomliga ben där nere? Ska de vara så få? That morning, Jim Sams, clever but by no means profound, woke from […][...]

Sjutton noveller, på ett par till fyra fem sidor, består samlingen Labyrinten av. Ann-Sofi Carlsson skriver drivet och i varje novell kastas man in i ett helt nytt livsuniversum. Jag läser långsamt för att ta till mig intrigerna som ibland kan sägas samtala med varandra. Förhållandevis många handlar om en “hon” eller en “han” som […][...]

Cikadas gröna huvud och stora blanka ögon är den enda färgklicken mot det vidsträckta grå, på omslaget liksom i hela Shaun Tans berättelse. Cikadas värld är en grå, grå värld. Cikada har en liten insektskropp insvept i en grå kostym. Han arbetar i en liten grå kontorskub, i ett oändligt grått kontorslandskap, i ett högt […][...]

Jag faller redan för omslagsbilden. Den är så vacker med sina mjukt avbildade insekter och den sepiatonade kartan, som i sin enkelhet både lockar fantasin och visar vad det är vi kommer att få följa med till. För det fortsätter på samma sätt, med färgbilder av kryp varvat med monokroma skisser, som låter ana en […][...]

För två och ett halvt år sedan tog undertecknad med Dave Goulson från bokmässans stimmiga golv för att göra en intervju och spana efter humlor i Göteborgs Trädgårdsförenings blomsterrabatter. Väl där konstaterade biologiprofessorn att det här bland annat surrade omkring ganska många mörka jordhumlor, Bombus terrestris och drack nektar och samlade pollen. I sin nya […][...]

Rubriken till denna recension av Vilda Norden av Jan Pedersen och Henrik Karlsson, kunde också lyda: ”Vad människan har utrotat, nästan utrotat och kunnat rädda och stabilisera igen.” Eftersom vi människor är en del av naturen, kan det inte från början ha varit meningen att vi skulle bli så många i kombination med att vi […][...]

I delar av sydvästra Kina bestryks äppel- och päronblommorna numera av pollentäckta penslar hållna av människohand. Detta sedan de naturliga pollinerarna, humlor och bin, slagits ut till följd av besprutning och monokulturernas utbredning. Uppe bland grenverket i ett kinesiskt fruktträd och dryga 80 år framåt i tiden befinner sig Tao när läsaren möter henne på […][...]

Det är lätt att falla pladask för Maja Säfströms djurillustrationer. De är enkla men detaljrika på en gång, finurliga och söta i stilrent svartvitt, men samtidigt tillräckligt realistiska för att kunna bli en faktabilderbok som Fantastiska fakta om djur. Här får man till exempel veta att myror saknar lungor, att kolibrier är de enda fåglar […][...]

En dag i september, bokmässetider, promenerar Dave Goulson i en lindallé i Göteborg. Lindens blommor är något av en livräddare för många pollinerande insekter, en så kallad dragväxt. Stegen styrs vidare in mot Trädgårdsföreningen och dess fortfarande blommande rabatter. Här surrar därför en hel del humlor, mest mörka jordhumlor konstaterar den engelska biologiprofessorn, omkring i […][...]