Som tjugoåring åkte jag till Värmland. Från Lund till en folkhögskola på värmländska landsbygden. Från ett välbetalt jobb som verktygsmakare till studielån och drömska drömmar om mitt skrivande, som brutalt krossades som så mycket annat. Det valet tänker jag ofta på. Rent ekonomiskt var det ett jävla puckat val, men å andra sidan gav det […][...]

Den första dagen jag läser Grundämnenas sällsamma liv kan möjligen vara den första dagen i livet jag är verkligt fascinerad av kemi. Teveserien Breaking Bad, om kemiläraren som börjar tillverka metamfetamin, har möjligen gett små glimtar av samma känsla – och med samma lite skräckfyllda, motvilliga förtjusning. Det smäller, det ryker, det glittrar, det är […][...]

Bakom varje framgångsrik man står en kvinna, heter det ju enligt den lika förlegade som sexistiska devisen. Boken Diktatorernas kvinnor tar avstamp i just den devisen och undersöker relationen mellan en utvald samling diktatorer och kvinnorna i deras liv. En samling män vars politiska hållning finns i den högra respektive vänstra ytterligheten av den politiska […][...]

Imre Kertész är bra på att sammanfatta livet: Jag, som inte är viktig, fäster likväl vikt vid någonting som inte är viktigt: ungefär så förhåller det sig. Dagboken Från Budapest till Berlin sträcker sig mellan 2001 och 2003, alltså från strax innan till strax efter det att han fick Nobelpriset i litteratur hösten 2002. Kertész […][...]

”Den dödligaste konflikt som världen har upplevt på mer än femtio år, en konflikt som involverar trupper från nio länder, som spänner över ett slagfält lika stort som Västeuropa och som har resulterat i mer än fem miljoner döda har omvärlden knappt tagit någon notis om”, skriver Virgil Hakwins i avhandlingen Stealth conflicts, återgiven i […][...]

Den danske psalmförfattaren Grundtvig talar i en av sina psalmer om ”den eviga växlingen här”. Med det avser han då detta förgängliga jordiska liv, där inget är beständigt men allt förgängligt och underkastat den växling som har som yttersta konsekvens att vi alla, utan undantag, en gång skall dö. Hur minns vi de som gått […][...]

Martin Kellermans seriefigur Rocky som över bostadsannonserna dagdrömmer om att stövla in och utrymma lägenheter som nazisterna i Schindler’s List. Nikanor Teratologens nazihyllande huvudpersoner i Äldreomsorgen i Övre Kågedalen. Dan Parks affischkonst som liknar Auschwitz vid Disneyland, Quentin Tarantinos omskrivning av historien i Inglorious Basterds eller webbsidor som samlar bilder på katter som liknar Hitler. […][...]

Det finns många böcker där barn till överlevande från nazisternas läger har frågat ut sina föräldrar och sedan skrivit en bok som i huvudsak berättar föräldrarnas historia. Inte sällan blir dessa berättelser till vad Imre Kertész kallar lägerkitsch: istället för att berätta om alla som dog så blir det en berättelse om de som faktiskt […][...]

Kanske är det Strindbergs fel (vars nidbild bitit sig fast). Kanske det att hon klassats som särartsfeminist (även om det framstår som till viss del en förenkling). Ellen Key har inte åldrats lika väl som sina skönlitterära kollegor, och kanske är det nu en gång så, att debatt och kritik står sig sämre än romaner, […][...]

Det här en berättelse om Christina Larsdotter, Stor-Stina kallad, en kvinna som föddes i samebyn Máláge i början av 1800-talet och som var ovanligt storväxt: så lång att hon sågs som en jättekvinna och under delar av sitt liv reste runt och visades upp för människor på scen. Mattias Hagberg har valt att berätta hennes […][...]