Recension

: Kongo
Kongo: En historia David Van Reybrouck
2012
Natur & Kultur
9/10

En angelägen historia

Utgiven 2012
ISBN 9789127132033
Sidor 632
Orginaltitel Congo. Een geschiedenis
Översättare Joakim Sundström
Först utgiven 2010

Om författaren

David Van Reybrouck, född 1971, är en belgisk (flamländsk) historiker och författare. Han debuterade 2001 med en reportagebok från Sydafrika och har även skrivit om Belgiens eventuella framtid, What Belgium stands for: A scenario. Hans författarskap har blivit prisat, inte minst i Holland.

Sök efter boken

”Den dödligaste konflikt som världen har upplevt på mer än femtio år, en konflikt som involverar trupper från nio länder, som spänner över ett slagfält lika stort som Västeuropa och som har resulterat i mer än fem miljoner döda har omvärlden knappt tagit någon notis om”, skriver Virgil Hakwins i avhandlingen Stealth conflicts, återgiven i en under strecket av Håkan Lindgren från 22 januari i år. Hawkins vill visa hur media fokuserar på vissa konflikter (som Israel-Palestina) medan andra knappt får mer än någon enstaka notis. Eftersom rubriken på boken ger en ganska tydlig ledtråd till vilken konflikt det rör sig om, blir svaret förstås ganska enkelt. Men hade ni läst meningen i ett annat sammanhang, hade svaret då varit självklart?

Nej, kriget i Demokratiska republiken Kongo är sällan förstasidesstoff och väljer man att se det ur ett kulturellt perspektiv, ja, det låter som en cynisk infallsvinkel men saknar ändå inte relevans, så är ju kriget mer eller mindre icke existerande. Jämför till exempel med Vietnamkriget eller för den delen med samtida Irak och Afghanistan, så kan de allra flesta rabbla upp en lång lista med filmer. Det är nog ingen som kan göra detsamma när det gäller det andra Kongokriget. Helt enkelt därför att det förutom några dokumentärer inte finns några (även om Ben Affleck faktiskt önskat göra en, men givit upp på grund av bristande intresse i Hollywood).

Att den belgiske författaren och historikern David Van Reybrouck skriver en bok om Kongos historia, från att området upptäcktes av den vite mannen under slutet på 1800-talet till nutid, är därför i allra högsta grad relevant. På dryga femhundra sidor ger han läsaren förklaringar till hur ett av världens rikaste länder sett till dess tillgångar, ändå inte bara är ett av världens allra fattigaste utan också det mest konfliktdrabbade landet sedan andra världskriget.

Det angelägna ämnet är dock bara ett av skälen till varför Kongo – en historia, är ett stycke mycket läsvärd historielektion. Ett annat skäl är att Van Reybrouck blandar det traditionella historieskrivandet, hårda fakta, med vittnesskildringar. Berättelser som levandegör historien på ett sätt som enbart en uppräkning av fakta aldrig kan göra. För trots att Kongo är ett av de länder i världen där den förväntade medellivslängden är bland de allra lägsta (54 år) och hälften av befolkningen är under 15 år, så finns det givetvis även där äldre människor. Och träffar man en kongoles som är 105 år så har han, utan att någonsin behövt flytta, bott i den belgiske kungen Leopolds privategendom Kongofristaten, Belgiska Kongo, Republiken Kongo, Zaïre och den Demokratiska republiken Kongo.

Van Reybrouck har alltså under sitt arbete inte bara studerat böcker och dokument hemma i Belgien utan besökt landet ett tiotal gånger. Han har rest till de platser han beskriver, intervjuat personer som var med när historien utspelades (för de allra tidigaste delarna lutar han sig mot skriftliga ögonblicksskildringar) och blandar ihop allt detta. Resultatet blir inte bara är en väl fungerande text, utan även en text vars litterära kvaliteter tar med läsaren hela vägen till Kongo. Texten låter en känna den tropiska hettan, hur fukten får skjortan att klibba fast mot huden och hur surret från moskiterna får en att fäkta med armarna. Det är med andra ord den exakta motsatsen till hur hans landsman Hergé arbetade när han, motvilligt skall sägas, gestaltade sin bild av Kongo på 30-talet med Tintin i Kongo.

Boken tar förvisso inte upp hela området Kongos historia, utan börjar med Stanleys genomresa då han på 1870-talet som förste västerlänning korsade den afrikanska kontinenten, även om det inledningsvis finns några sidor om tiden innan. Jag ser dock inget problem med den avgränsningen, för det är ju med de europiska kolonisatörerna som själva begreppet Kongo grundas. Den statsbildning som existerat under de dryga hundra åren är nämligen inte någon naturlig stat och även om den kleptomaniske diktatorn Mobutu Sese Seko med piska och korruption försökte forma en nationalstat med det icke koloniala namnet Zaïre under sina 32 år vid makten, så är Kongo ändå ett jätteområde med över 200 etniska grupper med skilda språk och seder. Som belgare är det även förståeligt att Van Reybrock väljer att fokusera på den tid där hans land är direkt inblandat i händelserna och hur arvet av det koloniala styret lever kvar och fortfarande orsakar död och misär.

Kongos enorma rikedomar har ju även blivit dess förbannelse. Den moderna historiens teknikutveckling har skapat en efterfrågan på råvaror som det just finns mängder av i Kongo. Elfenben, gummi, koppar, tenn, uran och coltan (som används i mobiltelefoner) för att nämna några. Men de som tjänat och fortfarande tjänar pengar på dessa råvaror är sällan kongoleserna själva (med undantag för en korrumperad elit som oftast samlar pengar på hög i schweiziska bankkonton) utan belgiska monarker, internationella gruvbolag, grannländer och på senare år kineser, vilka investerar stort i Kongo. Men även svenska framgångssagor som Ericssons mobiltelefoner har direkt påverkat instabiliteten och våldet i östra Kongo. För är det någonting som kongoleserna fått för sitt lands naturrikedomar så är det just våld. Ett våld som räknat i antalet döda sätter det medieskygga andra Kongokriget på förstaplatsen över listan på efterkrigstidens blodigaste konflikter.

Oscar Rooth

Publicerad: 2013-02-17 00:00 / Uppdaterad: 2013-02-17 14:50

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5099

3 kommentarer

Säkert bra bok, men är det inte lite trist att afrikanerna aldrig får skriva sin egna historia? Den ska alltid skildras av en europé.

IGOR LEVANSKI Oregistrerad 2013-02-17 15:45
 

Du har absolut en poäng där, och nu när den stora boken om Kongos historia skrivs så är det såklart en Belgare som gör det. Men till boken/författarens försvar så kan man ju säga att han gör det på ett så bra sätt som möjligt. Större delen av boken består av berättelser/ögonblicksskildringar från personer som han intervjuat och som alla är Kongoleser. Dessutom finns det förstås en ytterliggare dimension om att denna bok är viktig för just Belgien, där den blivit en stor succé om hur saker och ting fungerade i deras koloni (den allmänna uppfattning har varit lite åt hållet att det var dåligt när Leopold II styrde själv men sen kom Belgiska staten in och räddade situationen). Det är förvisso inte något som talar för att kolonins historia måste skrivas av en Belgare, men det bäddar nog för en ökad läsning i just Belgien.

Oscar Rooth Redaktionen 2013-02-17 19:33
 

[...] hittade jag precis boken Kongo: en historia av den belgiskaförfattaren David van Reybrouck på Dagens bok vet inte om den är bra eller ej, men den är värd att leta upp i alla fall. [...]

 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?