Vi kan ju börja med att konstatera att roller derby är världens bästa sport. Man tacklar varandra på rullskridskor, och det finns ingen boll. Vio Szabos debutroman Att se stjärnor är en ungdomsroman om världens bästa sport. Och om queer kärlek. Och om klass. Och om saker som skaver. Iskra och Isabelle kommer från olika […][...]

Just nu firas World Pride i Malmö och Köpenhamn, och om någon vecka är det dags för Kalmarsund Pride. Någonstans i världen fladdrar alltid en fana för människors rätt till sin identitet, sexualitet, kropp och kärlek – men det är såklart inte bara en solskenshistoria. Rätt vad det är rivs gamla vinster upp, och hbtq-personer […][...]

I början av Gå med mig till hörnet sitter huvudpersonen Elise hemma och tittar på tv. Katten spinner, maken stökar med något renoveringsprojekt och Netflix tror att de vet vad hon behöver. Och sen dök den lilla symbolen för meddelande upp på telefonen. Och hon tänkte, tänk om det är hon, tänk om det är […][...]

Emma Rävås debutroman, Jag händer jämt, tar sin utgångspunkt i ett Nu, ett Nu som är ett Efteråt. Ett nu där Andrea inte riktigt orkar med någonting, och där få personer längre orkar med henne. När hon försöker göra någonting ”normalt”, som att följa med sin lillasyster på en fest, triggar en lukt igång något […][...]

”Finns det homosexuella renskötare?” Frågan utgör rubriken till en diskussionstråd på Flashback, och till den återkommer Ánte hela tiden. Den gnager i bakhuvudet. För Ántes familj är renskötande samer, och det är de traditionerna han vill vara med och föra vidare. Det är hans liv. Men så finns också Erik, Ántes bästa kompis, som han […][...]

Från första stund hade han lagt märke till underliga ljud i huset, ljud i tystnadens periferi, suckar av sten och bräder som satte sig, som om en evig blåst hade andats genom de gamla rummen, och han hörde Randolph säga: ”Vi sjunker, förstår du, förra året sjönk vi fyra tum.” Det höll på att drunkna […][...]

Alice Walkers Purpurfärgen är en sådan där roman, en modern klassiker, som jag länge tänkt att jag borde läsa, men samtidigt dragit mig lite för att plocka upp. Den verkade så väldigt mörk och eländig. Så kom den här vackra nyutgåvan, och det kändes som dags att ta tjuren vid hornen – och bli positivt […][...]

Linus Baker är en byråkrat. Närmare bestämt en socialarbetare på Department in Charge of Magical Youth, DICOMY. Hans arbete går ut på att besöka och utvärdera barnhem som specialiserar sig på magiska varelser och barn med magiska förmågor, och därefter skriva utförliga (och vansinnigt torra) rapporter som avslutas med en rekommendation om huruvida barnhemmet bör […][...]

Det är lätt att tycka om Vajlett, möjligen lite för lätt. Den nya lärarinnan i den västerbottniska byn är ungefär så mycket utböling det går att vara. Det är tidigt 1950-tal och som ansvarig för barnens utbildning på orten får hon en viss respekt, som dock mer än väl vägs upp av ännu högre dos […][...]

Edward Summanens Queera tider är en slags grundkurs i HBTQIA-kunskap (homo, bi, trans, queer, intersex, asexualitet) och -historia. Den tar upp och förklarar centrala begrepp, berättar om queera personer genom historien, och om kampen för HBTQIA-personers rättighet. Min första tanke, några sidor in i boken är: skulle inte det här vara en ungdomsbok, för åldrarna […][...]