På 80-talet kom en sjukdom till Sverige som ingen hade hört talas om tidigare. Den började försiktigt, som en ovanligt segdragen förkylning. En munsvamp som inte ville ge med sig. Några utslag på bröstet. Men snart visade den att den menade allvar. Det var kroppens system den slog ut. Blodkropparna stod svarslösa. Immunförsvaret svarade inte. […][...]

Pocketutgåvan av David Levithans debutroman Ibland bara måste man (vilket alltså inte är den jag läst här) är försedd med Pocketförlagets lilla märkning ”IRL” – ”Utvald läsning för dig som älskar upplevelser, utmaningar och starka känslor – in real life”. Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det där. Först läser jag det som […][...]

Hur kan jag avgöra om något är självbiografiskt? Det är en fråga som ansätter mig efter det inledande, utdragna försöket till gruppvåldtäkt på Abdellah, en 12-årig pojke. Och det är en fråga jag fortsätter ställa mig genom hela Abdellah Taïas korta roman Ett arabiskt vemod. Abdellah är ett 12-årigt gatubarn, i en värld av pojkar […][...]

Visst. Det har hänt mycket. Det är till exempel inte olagligt med homosexuella förbindelser (sedan 1944). Inte heller betraktas homosexualitet som en sjukdom (sedan 1979). Äktenskap mellan homosexuella räknas sedan ett par år som likvärdiga med heterosexuellas, och så vidare. Så det går väl framåt? Knappast av sig självt. Och inte självklart. Aldrig någonsin självklart. […][...]

Genom stora delar av världens historia har homosexuella förföljts och förtryckts. Att älska någon av det egna könet har i många kulturer och i många tider betraktats som en styggelse, synd eller sjukdom. Ändå har homosexualiteten levt vidare – än i det öppna, än i det fördolda. Den här boken försöker synliggöra homosexuellas situation och […][...]

Det här är ett sympatiskt projekt. Anders Öhrman har samlat en mängd berättelser om att "komma ut": att berätta för familj, vänner och kollegor att man är homosexuell. Syftet är dels att uppmuntra de som är kvar "i garderoben" och fortfarande håller sin läggning hemlig, att göra samma sak, dels att de som redan har […][...]

Identiteter, intressen, mötersplatser, organisationer, relationer, sex, föräldraskap, lagar, fobier, terminologi och symboler. Allt på strax över hundra sidor, med stor text, korta rader och massor av luft. Låter det orimligt och överambitiöst? Det är det uppenbarligen inte. Annika Ruth Persson är kanske mest känd för Augustnominerade ungdomsromanen Du och jag, Marie Curie. Med Är klänningar […][...]

Om man gått i skolan på 1980- och 90-talen, och alltså hör till Om detta måste ni berätta-generationen, kan det vara svårt att minnas hur skrämmande ungt medvetandet om nazismen och förintelselägren egentligen är. Eller att det finns mycket kring förföljelsen av olika grupper som fortfarande behöver utforskas och plockas fram ur skuggorna. Det är […][...]

Matthew Shepard i Laramie, Wyoming 1998. Johan Pettersson i Katrineholm 2002. Josef Ben Meddour i Göteborg 1997. Tre män som mördats på grund av sin homosexuella läggning. Tre hatbrott som avhandlas i Johan Hiltons bok No tears for queers. Morden är långt ifrån ensamma i sitt slag. De kännetecknas av övervåld och motiven är homofobi […][...]

Vilja Ha och Vilja Vara. Annorlunda och Helt Normal. Det är sammanbindande teman i antologin Såna som oss med underrubriken ”Röster om sexualitet, identitet och annorlundaskap”. 14 unga kulturpersonligheter har bidragit med texter, noveller, dikter och serier. Det blir en brokig och ganska ojämn samling. Att sätta betyg på böcker är alltid lite knepigt, men […][...]