Det här är inte en bok, det här är ett politiskt och aktivistiskt projekt som samtidigt är en vacker konstupplevelse och en superfin fotobok. Alla skolor borde köpa in Queering Sápmi och dela ut den gratis till sina elever och lärare! Eller åtminstone borde det finnas en handfull exemplar på samtliga bibliotek. Inte bara för […][...]

Gult för judar, brunt för romer, lila för Jehovas vittnen, rött för politiska fiender, grönt för kriminella, svart för ”asociala” och rosa för homosexuella. De olika grupperna i nazisternas koncentrationsläger markerades med färgen på trianglar fastsydda på kläderna och avgjorde till stor del deras status och utsatthet i lägren. Grader i helvetet, om man nu […][...]

Harold fyller 32 och ska firas av vännerna hemma hos Michael. Samtidigt hör Alan, en gammal collagevän till Michael, av sig. Han är upprörd och vill komma förbi. Han har kanske lämnat sin fru. Vad den konservative Alan inte vet är att Michael och hans vänner är bögar. Som om gruppen inte vore nog full […][...]

Innan – …..Sedan – …..Två ofullbordade satser. Som omger samma spricka. Så skriver Gardell nittio sidor in i del tre i sin trilogi och i dessa satser, dessa fyra ofullbordade satser, sammanfattar han själva grundpremissen i hela sin berättelse. Här ryms förnekelse och kärlek, friskhet och insjuknande, liv och död, instängdhet och uppbrott, ja alla […][...]

Läs de första två och en halv sidorna i förordet, hoppa över resten av det och kasta dig istället över de tolv kapitlen i boken. Jag brukar läsa förordet i en bok allra sist eftersom förordet ofta avslöjar det om boken som jag själv vill upptäcka. Här valde jag att läsa förordet först med en […][...]

“Jag är dränerad på liv.” Jag fick nyligt ett litet anteckningsblock från min vän och bokbloggarkollega Emeli. Det står “Writers I met and liked” på det svarta omslaget och under tiden jag läser Jessica Kolterjahns roman om Karin Boye tänker jag på hur perfekt detta block passar för att skriva ner citat och tankar under […][...]

Liksom Ett arabiskt vemod, den första roman av Abdellah Taïa som översatts till svenska (recenserad av Kettil här) beskrivs denna andra roman som självbiografisk. Liksom Kettil i sin läsning av den förstnämnda så uppehåller sig mina tankar under läsningen av Frälsningsarmén kring vad som egentligen menas med självbiografisk litteratur. Vad är självupplevt? Vad är utelämnat? […][...]

Om man kan prata om queer-klassiker, och det borde man rimligtvis, så måste väl Virginia Woolfs Orlando höra till de riktigt stora. Och det handlar inte ens om att hon skrev den till vännen och älskarinnan Vita Sackville-West och gav ut den på sitt och makens förlag (även om bara det gör en ganska nyfiken […][...]

Sjukdomen är andra boken i Jonas Gardells trilogi Torka aldrig tårar utan handskar. I den får vi fortsätta följa Benjamin, Rasmus och deras vänner i Stockholm under åttiotalet, då sjukdomens händer fått grepp om allt fler människoliv. Den är nu inte längre en mardröm, utan obehagligt påtaglig verklighet. Om första boken i trilogin, Kärleken, var […][...]

Strax utanför det lilla samhället Black Creek i North Carolina hittas en söndagsmorgon en brutalt misshandlad tonårspojke utanför bensinstationen där han jobbat. Nerkörd i halsen och fasttejpad med silvertejp har han munstycket från bensinpumpen, och på hans bröst står ”Suck this, faggot” skrivet i blod. Misshandeln och bensinångorna gör att sjuttonårige Patrick hamnar i koma, […][...]