När jag skriver mina romaner kan jag verkligen förstå lockelsen i att tända eld på någonting. De första trevande lågornas lyster, hettan och glöden som speglar sig i förstörarens ögon och slutligen eldens vansinne som utplånar allting omkring sig. Det finns ingenting så vackert som en skogsbrand eller en åker som brinner, i det ödsliga […][...]

- När du slog igenom som författare omnämndes du ofta som poetiskt underbarn. Hur hanterade du det? Är det något du fortfarande bär med dig? - Nja, man är ju inte direkt underbarn när man är 42, så det tänker jag nog inte så mycket på. - Kristina Lugn skrev i en gammal recension av […][...]

”Jo, jag tänker nog ganska mycket på döden”, inleder Monica Wilderoth när vi träffar henne för ett samtal om livet och om döden. Hon har skrivit en bok om Blenda och Trine som är systrar, eller var. Det är en bok om sorg. Hur det är att förlora någon nära. Redan tidigt i skrivprocessen av […][...]

Det har alltid funnits något flyktigt och rastlöst i Lars Gustafssons skrivande. Vissa har blivit otåliga inför det, som Olof Lagercrantz. Redan i slutet av 60-talet tyckte han att det var dags för herr Gustafsson att skapa något av dignitet. Men försök till storslagna mästerverk har, tack och lov, uteblivit (kanske med reservation för 70-talskvintetten […][...]

Ofta numera tänker jag att det här är den enda typen av litteraturhistoria man borde läsa – den uppriktigt subjektiva och selektiva sorten. Aldrig de andra lömska jävlarna, som en gång för alla vill slå fast att X antal vita medelklassmän är vad som utgör Litteraturen och därmed basta. Göran Greiders Vem är rädd för […][...]

Erik Beckman (1935–1995) är kanske Sveriges författarmotsvarighet till David Beckham. Ingen kan skruva texten som han! Många av dagens språkmaterialistiska författare har gått i hans skola. Malte Persson, tillika sekreterare i Erik Beckman-sällskapet har i Alla är vi stora romaner samlat artiklar skrivna av – som det verkar – en allt mer omhuldad Erik Beckman. […][...]

Det är svårt att recensera en bok som Alfred de Mussets Gamiani. Det är svårt överlag att recensera erotik, och det blir inte enklare av att den är skriven 1833. Den centrala frågan här måste vara: är det fortfarande läsbart? Jo… Gamiani är en gotisk, erotisk roman. Men den lever främst på sin humor. Orgierna […][...]

ikväll bestämmer du inte över livet, livet bestämmer inte över dig: allt är en ömsesidig överraskning Ungefär så, som malmöiten Henrik Nilsson skriver mot slutet av Om det regnar när du kommer till Istanbul, skulle jag besvara frågan: varför reser du? Hans korta långdikt, behagligt uppdelad i tvåradiga, till versmått obundna, strofer, trippar sig fram […][...]

Att sitt och bläddra i denna tjocka lunta med svenska reklambilder från 40-, 50- och 60-talen kan göra en lycklig. Allt är tillrättalagt och jakande leenden möter en på snart sagt varje sida. Vem kan säga nej till ”Spröda Ötker jordnötter, iskalla Coca-Cola och massor med topplåtar i bandspelaren” (1968), ”Europas bästa tänder har italienarna […][...]

Gult ljus är en nätt liten roman som jag skulle kalla långnovell om den var mera koncentrerad, men det är den inte, den är en glidande dokumentation utan nämnvärda dramatiska effekter, den gör vardag av en resa till Asien och en i mina ögon bekymmerfri vistelse på en exotisk ö. Det är vardagligt men en […][...]