Ett stick från ett bi tolkas som ett tecken att bryta upp och lämna hus och trädgård. Tiden är inne att ge sig av. Väskan packas med de slitna men nytvättade favoritskjortorna och resan förbereds mentalt.  När vår berättare gör sig redo för att lämna huset, sittandes på en pall i trädgården i ett tillstånd mellan […][...]

I en liten by i Alsace  börjar berättelsen om en mycket envis och stark liten flicka som växer upp till en orädd kvinna med driv, upptäckarlust och fascination för det udda. Edward Carey tar oss med på en vindlande resa genom ett historiskt Europa där unkna lukter blandas med doften från perukpuder och den svavelgula röken ligger […][...]

Det helt vanliga livet var uppfyllt av make, två söner och jobbet på gummifabriken. Livet kunde kanske ha innehållit något mer. Vad som gick snett? Ja, på detta funderar romanpersonen Sylvie i alla möjliga tänkbara vinklar i Nina Bouraouis senaste roman som översatts till svenska. Ledsenheten kryper fram för varje sida. Här sipprar minnen in […][...]

I ett av de hus jag växte upp i fanns det alldeles i anslutning till tomten något jag kallade Döda skogen. Gården, som hette Freden, arrenderades från släkten Alströmer, ägare av mark och gårdar i Östad Säteri en bit utanför Alingsås. Jonas Alströmer är släktets urfader och adlades under det namnet. Han föddes i slutet […][...]

Modetidningar visualiserar ofta lyckan i att äga ett visst plagg, ett visst nagellack eller en viss parfym. Med välkomponerade bilder och vackra människor ska köplusten väckas. De estetiska bilderna är ofta traditionella och i viss mån slentrianmässiga. Ofta är texterna i modetidningar kortfattade och saknar fördjupning som skulle kunna förklara de olika faktorer som samverkat […][...]

I den andra delen i serien om Vernon Subutex uppstod en utopisk gemenskap och den sista sidan lämnade mig leende. När jag nu läser den tredje delen går jag in med frågan om en utopi kan falla sönder? Jo då. Frihet, jämlikhet och broderskap kan skjutas i sank så det stänker om det. Flera av […][...]

Hur gör jag mitt urval egentligen när gäller att recensera böcker? Det är lika svårt att svara på som vilken musik som passar när man ska skriva. Ibland funkar danske Anders Trentemøllers melankoliska electronica lika bra som Jan Johanssons småsorgliga pianoklink, men ibland måste man ha mer drivande takt som i tysken Boris Brejchas techno. […][...]

Soldaterna som körde motorcyklarna såg med spända men förväntansfulla ögon på de tomma gatorna. Deras långa, svarta rockar av läder fladdrade lätt i morgonbrisen och motorljudet. Innan denna scen utspelade sig i Paris den 14 juni 1940 hade Frankrike varit i krig i åtta månader. För befolkningen i stort hade livet pågått nästan som förut. […][...]

Det var min fina väninna som tipsade mig om boken, hon sa att den var jätteknäpp och att författarinnan var jätteknäpp. Vi pratade om den när vi var i Barcelona tillsammans. Vi gick på museum och berättade för varandra om olika erotiska klassiker vi läst, typ som Woody Allen föreställer sig tjugoåriga studentskor är, utom […][...]

Allt ljus på mig. Jo, lite beröm är jag nog värd. Det var ju jag som hittade alla spår som ingen annan hittade. Och jag förstod hur allt hängde ihop. Aj visst ja … det var ju inte så jag menade. Jag måste ju hålla mig i skuggorna och inte bli upptäckt. Men du fattar. […][...]