Alla som någon gång sett tv-programmet På spåret vet hur det är. Allting vänder baksidan åt järnvägsspåret. Allt. Boken innehåller ett 60-tal bilder tagna längs järnvägen mellan Randers och Århus. Längs spåret har Finn Larsen vandrat med sin panoramakamera. 58 kilometer lång är sträckningen och den enda som vänder framsidan till är en ensam ko, […][...]

Hennes blick har förföljt mig en vecka nu. Barnet på omslaget tittar på mig, undrande, anklagande. Själv finns hon inte mer. Hon hade aids och bodde i Rumänien, på ett barnhem för hiv-positiva barn. Men hennes bild finns kvar och hennes blick, uppfordrande. Så här skriver personalen vid barnhemmet i Cernavoda om henne: Claudia var […][...]

Naturfotografi har ofta en tendens att bli för vacker, för mycket skönhetsupplevelse. Fotografen Peter Gerdehag trampar rätt nära den där skönhetsgränsen, men lyckas hålla sig på rätt sida. På den realistiska berättarsidan. Där motivet och de funderingar som betraktaren kan ha runt det är centrala. Bilden blir inte bara en tom skönhetsupplevelse utan vi lär […][...]

Det finns tjugo miljoner människor som är arbetslösa i Västeuropa. Med hjälp av en databassökning har författarna fått fram den ”typiske” arbetslösa individen i varje EU-land. Det visar sig att de flesta är unga människor. Författarna har sökt upp en representant i varje land för dessa typindivider. De har tillbringat en vecka var hos dessa […][...]

Det sägs ibland att fotografiska bilder är inbyggda i sin apparat redan från början. Bilder tagna med en liten Leicakamera producerar bilder med en reportagemässig, lite slängig ton. En storformatskamera ställd på stativ, med fotografen hukande under ett skynke, ger helt andra bilder. Människor, till exempel, som blir avporträtterade på detta vis intar en mer […][...]

Donald Boström berör krigsjournalistikens dilemma redan i inledningskapitlet: För mig som fotojournalist blev det en lockelse att dokumentera de palestinska och israeliska folkens konflikt. Motvilligt tvingades jag erkänna att jag kände suget att följa den skarpa dramatiken som skapade en känsla av förhöjd livskvalitet. Många tidningar och tidskrifter har i alla tider fyllts med bilder […][...]

De stora genomfartsstråk längs järnvägen som utgjorde den stolta framsidan i en stad har nu förvandlats till baksida. In på stickspåren till före detta godsbangårdar och nedlagda fabriksområden har författarna sökt sig fram i en nutidsarkeologisk expedition. De vill berätta om den stora omvälvning som sker. En halv miljon industrijobb har försvunnit under det senaste […][...]

I ett krigshärjat land pågår faktiskt vardagen också. Man väntar på bussen och hinner läsa lite i tidningen. Någon släpar hem en stor järnplåt på ryggen. Vad skall han ha den till? En man går hemåt och passerar en butik med brudklänningar. Höstskörden måste bärgas och getterna skall tas in för kvällen. Några män står […][...]

Sune Jonsson är för fotografin vad Ivar Lo Johansson är för litteraturen. Det vill säga självklar. På samma sätt som Ivar Los texter känns så tydliga och avklarnande så känns Sune Jonssons fotografier enkla och genomlysta. Inget i hans fotografi känns tillkrånglat eller sökt. Man känner omedelbart att just så här är livet, eller för […][...]

I alla tider har människan haft en önskan att omforma naturen. Tidvis, det må erkännas, har man låtit naturen efterlikna sig själv. Men så fort möjligheten och tiden funnits så har man varit där och petat. Om man vandrar omkring i en vanlig park i t.ex. London eller Kalmar blir det uppenbart att det finns […][...]