Recension

: Ceausescus barn
Ceausescus barn Kent Klich
2009
Journal
9/10

Engagerande porträtt av östeuropeisk tragedi

Utgiven 2009
ISBN 9197418226
Översättare (förord) Boo Cassel
Medförfattare (förord) Herta Müller

Om författaren

Kent Klich är en svensk fotograf bosatt i Köpenhamn. Han är född 1952 och är utbildad psykolog. Han arbeten visas internationellt på museer och gallerier. Klich undervisar på fotoskolor och leder workshops i Sverige och utomlands. Han har två gånger fått priset för bästa fotobok, 1999 och 2009 (nu under namnet Svenska fotobokspriset).

Om Klichs bok ”El nino”. – En presentation om ett fotoprojekt om föräldralösa barn i Mexiko

Om Klichs bok ”Cheausescus barn” – En skildring av aidsdrabbade barn i Rumänien.

Sök efter boken

Hennes blick har förföljt mig en vecka nu. Barnet på omslaget tittar på mig, undrande, anklagande. Själv finns hon inte mer. Hon hade aids och bodde i Rumänien, på ett barnhem för hiv-positiva barn. Men hennes bild finns kvar och hennes blick, uppfordrande.

Så här skriver personalen vid barnhemmet i Cernavoda om henne:

Claudia var en vacker liten flicka och en riktig personlighet. Hon övergavs i en soptunna och till följd av det saknades några av hennes tår och fingrar som blivit avgnagda av råttor. Hon togs in på barnhemmet i Pucisoasa och överfördes därefter till hemmet den 13 januari 1994. När hon kom var hon ett skyggt och skräckslaget litet pyre, men med stort tålamod och personligt stöd kom hon gradvis ur sitt skal och lärde sig att möta och kommunicera med människor, älska och bli älskad. Hon började gå och tala och blev snart förtjust i att måla sig och att få håret uppsatt. Hon var mycket noga med sitt dagliga klädval och hade ett äkta sinne för humor och ett förtjusande leende.

Hon dog den 13/10 1998. Hon blev åtta år gammal.

Claudia var en av de nära tiotusentals barn som på grund av dumhet och okunskap smittades av hiv infekterat blod. På statliga sjukhus och barnhem behandlades undernärda barn med blodtransfusioner. Eftersom sjukvårdsmaterial var en bristvara så användes samma injektionsnål på upp till 10 barn utan att steriliseras. Resultatet blev en katastrofal aids-epidemi. Situationen i landet har förbättrats något. Men fortfarande saknas pengar till de dyra bromsmediciner som numera finns. Och de tiotusen smittade avlider en efter en. Tragedin fortsätter.

Kent Klich har valt att skildra denna vidriga verklighet på ett lågmält, nästan idylliskt sätt. Större delen av bokens bilder består av porträtt. Ett barn och en stol, men återgivet med ett starkt och engagerande konstnärligt uttryck. Porträtt på hoppfulla, glada, sorgsna, bittra, arga barn. I en del ögon lyser vissheten om att livet kommer att bli kort. I andra ögon finns den totala tilliten till att vuxenvärlden skall ordna upp allt.

Jag tror att det är just det alldagliga i bilderna som gör att man inte kan lägga denna bok ifrån sig. Den fungerar som en spark i magen och man ser människan, inte tragedin. Och inser (än en gång) att vi alla människor borde ha samma rätt till ett liv. Samtidigt blir den en hyllning till de tappra barn som förmår upprätthålla en gnutta glädje och livsmod trots att aidsviruset sakta förtär deras kroppar.

Tommy Arvidson

Publicerad: 2001-12-14 00:00 / Uppdaterad: 2009-12-17 02:28

Kategori: Recension | Recension: #411

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?